Mina herraro, sade han till dem, här ser vi för er min vän grefve de Pelvens son. Han nar blifvit indragen uti revolutionära idder gewom den ungdomliga entusiasm som vilseledt ner än ett bland vära stora namn vid dessa sorgedagärs bedrägliga morgongryning. Jag hyser intet tvifvel det han ju längesedan inom sig erkänt och begråtit sina illusioner. -Omständigheter, som äro er bekanta, hafva nyss brutit de kedjor, dem en öfverdrifven hederskänsla ännu -förmådde hohom, bära. Jag ber er alla helsa honom välkommen såsom en man med bjerta i bröstet och som min älskade son. Gästerna besvarade detta tal med lifliga bifallsrop, åtföljda af glasens högljudda klang; en enda, densamme som oaktadt sin ungdom syntes den förnämste ibland dem, nöjde sig med att med värdighet böja på hufvudet: Hervå hade på. markisens inbjudning: tagit plats vid Ahdreas sida, och hon välkomnade honom på det innerligaste, ömsom skrattande ömsom gråtande, 1 öfvermåttet af sin hänrycknipg. Fröken Kergant, mera förbehållsam eller kanske anande ett försåt, hade endast beviljat den fordna barndomsvännen ett kallt småleende; i de blickar, hon stundom i smyg kastade på honom, kunde man läsa en könsla af tvifvel och oro. En tvungen tystnad efterträdde så småningom det bulirande uppträde som republikanens närvaro orsakat. Endast fröken de Kergants utmärkte sidokamrat hade bibehållit sitt bekymmerslösa utseende af öfverlägsenhbet; ban bemödade sig på det mest utsökta sätt att upplifva samtalet igen, hvilket sedan den afskydda uniformens upptrödande tycktes dödt på alla närvarandes löppar; Klangen af hans röst, melodiskt välljudande med en xild metallisk tonfärg, träffade Hervås öra liksom