Aftonbladet – 20 mars 1852, sida 3

Ljung. samt f. vaktmästaren Bergendahl.. Vid vitt nets ankomst hade han frågat efter H., dervid Carlsson, urcder yttrande här bor ingen H.,, utföst vittnet från rummet. Som vittnet observerat, att Carlsson varit uppretad, hade han stannat utanföre i förstugan och derifrän hört dels flere slag utdelas i rum met och enkan Jonsson härdt skrika, dels ock nägon af de innevarande personerna yttra: ,tjufkona tag fram nyckeln och tjufgodset. Hvilken. som slagit enkan J., kunde vittnet icke med säkerhet upplysa, men som vittnet sett Carlsson hälla battongen i sin hand, förmodade vittnet, att det varit han, som utdelat slagen; qvinspersonen Klinkhof, som ifrägavarande dag skolat besöka enkan J., hade bultat på dörren till hennes rum, dervid nägon, som varit inne i rummet, ropat: öppna icke dörren, utan tag fram tjufgodset, tjufkona,. Om det varit Carlsson eller Ljung, som yttrat detta, visste vittnet icke med säkerhet upplysa, men dä efter en stunds förlopp enkan J. utkommit från rummet, ätföljd af Carlsson och Ljung, hade vittnet sett Carlsson tilldela enkan J. minst tre Stag för munnen; och enkan Wikstrand, att bon sett en karl, hvilken vittnet ville, dock icke med fullkomlig säkerhet, igenkänna uti tilltalade Carlsson, tilldela enkan J. flere slag. Härförutan intygade rättens betjente, att tilltalade Carlsson i rättens förmak benämnt enkan J. tjufkona och tillvitat henne att hafva blifvit med fängskjut: transporterad mellan hufvudstaden och Upsala. Carlsson, som under ransakningen visade sig mycket fräck och yttrade, att det icke vore underligt, att så qvalificerade personer, som en del af vittnena, kunde beljuga oskyldigt folk; pämindes i stränga ordalag om det opassande i sitt beteende; hvarefter och sedan rådhusrätten :afslagit enkan J:s pästäende om de tilltalades inmanande i häkte, mälet blef till anoan dag uppskjutet. — I anledning af en i Aftonbladet för d 2 Mars intagen polisunderrättelse, att den frånskiljda hustrun till förre exekutionsbetjenten. grosshandlaren M. hos hr polismästaren sökt bjelp i sin nödställda belägenhet, insändes til) oss en motskrift undertecknad af Ulrika Norström, hvilken uppgaf sig vara den i ofvan: nämnda artikeln åsyftade personen, i hvilken skrift hon bestrider den af oss gjorda uppgiften. Då red. emellertid genom hr polismästaren Stråles benägna upplysning fick fullkomlig bekräftelse på hvad deri yttrats och dessutom hade haft tillfälle att se ett annat af samma U. Norström underteckadt dokument, som : strider emot hvad hon i den till oss lemnade artikeln sökt bevisa, kunde Aftonbladet ej meddela densamma. Emedan den likväl å annat håll blifvit tryckt med utsättande af namnen; meddelas här nedan ett betyg, som ytterligare bekräftar riktigheten af Aftonbladets första referat i målet: Att grosshandlaren H. S: Mobergs fränskiljda -hustru Ulla Norström flerfaldiga gänger dels hemmö hos mig, dels uti poliskammaren flerfaldiga gänger beklagat sig öfver att hennes man bortrest utan at! gifva henmne nägot understöd, hvilket. hon enligt en för-mig företedd handling skulle hafva att fordra, och derföre om-sädant hos mig anhällit pä grund deraf, att förenämnde Moberg skulle hafva inbillat henne att till mig hafva öfverlemnat det belopp hon hade att utbekomma, varder på begäran intygadt. Stockholm den 18:de Mars 1852. 0. W. Ottonius. Poliskommissarie. — F. d. exekutionsbetjenten, numera grosshandlaren herr Sven Mobergs fränskiljda hustru, Ulriks Norström, har i dag blifvit förflyttad från baracken till stadens allmänna arbetshus.