Aftonbladet – 19 mars 1852, sida 3

och de öfriga sammansvurne. Mot den sceniska anordningen kan i öfrigt vara mycket att anmärka, som förräder nybörjaren på den dramatiska författarebaaan. Synnerligen misslyckad i detta afseende var första akten, der de i två å tre grupper på en gång samtalande koierierna skulle vänta på hvarandras repliker och förgäfves bemöda le sig att genom stum: spel fylla de härigenom uppkommande stötande pauserna, hvilka icke sällan inträffade på högst olämpliga och illa valda ställen. Framställandet af der 10-årige kronprinsen Gustaf och den 8-årige Pe Brahe, hvilka hade att i den för sädana aktörer vanliga lextonen uppläsa hvar sina fraser, gjorde ej heller särdeles god effekt. Dialogen var för öfrigti all mänhet värdad, men i de ögonblick då författarer ville teckna de starkare menskliga lidelserna elle: stiga till högre regioner, fann man att vingarna ej ville bära till den djerfva flygten. Stycket var på Mindre teaterns scen uppsatt med mycken omsorg och prakt, så i dekorationer som kostymer, och utfördes i allmänhet väl, stundom utmärkt. Detta sednare gäller isynnerhet om hr Swartz hvilken i Erik Brahes roll visade ett ytterligare pro:! pä de stora framsteg han på sednaste tid gjort i sin sonst. Med den fina urskiljnipg, som vi med nöje iakttagit hos denne skådespelare, ätergaf han säväl len djerfve, oförvägne konspiratören, som den ömme, ilskande maken och fadren och den för döden bätvande delinqventen. Hans spel i Fredrikshofs fångel se, då man förkunnar honom sin slutliga dom, hade förtjenat att uppbäras af en högre och ädlare lyftnin; i sjelfva rollen, än författaren här mäktat ästadkom ma. Också skördade hr Swartz derför lifliga ap pläder och framropades vid tredje aktens slut. Hr Porslow och G. Kinmanson förtjena alt erkännandt för det förtjenstfulla sätt hvarpä de utförde, den förre Axel Fersens, den sednare Carl Creutz roller. M:1 Frösslind hade fått den snillrika och herrsklystna Lovisa Ulrikas roll, men lyckas ej rätt väl ätergifve majestätets värdighet, och torde isynnerhet böra nägot modifiera sitt manår, vid befallningars utdelande. De sekundära rollerna. utfördes, säsom i allmänhe! på Mindre teatern, med förfjenstfull omsorg. Recett-tagerskan, fru Torslow, som publiken redan länge saknat på scenen, är ännu af sjuklighet hinIrad att uppträda. Huset var i det närmaste utsäldt.