Aftonbladet – 19 mars 1852, sida 2

ningens högsta punkt. FRANERIKE. Billaults utnämning till lagstiftande församlingens president, ett dekret om embetsmäns och statsfunktionärers edgång samt slutligen det länge väntade dekretet om allmänna undervisningen, äro de regeringshandlingar vi i dag hafva att omförmäla från detta land. Sistnämnde dekret, som utan gensägelse är det vigtigaste, utgör visserligen icke någon definitif undervisningslag, utan kommer en sådan att framdeles utarbetas af statsrådet ! och till lagstiftande församlingens pröfning öfverlemnas; men det kommer dock att tilll! då en sådan lag ej torde blifva så snart voterad, så kan det förevarande dekretet komma ! att gälla länge nog och följaktligen vara afl! stor vigt. Till sin karakter öfverensstämmer ! det på det noggrannaste med alla sedan den 2 Dec. utfärdade regeringshandlingar, nemligen att lägga allting i regeringens hand och under dess absoluta inflytande. Dekretets hufvudinnehåll är: undertryckandet af principen om lärarekårens oafsättlighet; obegränsad rätt för presidenten, hvad angår den högre undervisningen, och för undervisningsmini stern, hvad angår den lägre, att tilloch afsätta lärare. Sådant är i få drag detta nya steg på den allenastyrandets bana på hvilken L. Napoleon så hejdlöst framgår. Universitetet har genom detta dekret fått en svår stöt och dess anhärgare se deri försvinnandet afl den säkraste garantien för lärarekårens oberoende och sjelfständighet. Som L. Napoleon härvid liksom alltid då han skall dela makten med någon annan, tagit lejonparten för egen räkning, så har pre-l sterskapet ej heller fått alla sina förhoppningar på den nya undervisningslagen uppfyllda, och har den följaktligen ej af det katholska partiet mottagits med särdeles bifall. Billaults utnämning, ehuru väntad, har dock väckt ett visst uppseende. Medan hans ställning i deputeradekammaren under monarkien var något vacklande, närmade han sig 1848 märkbart det radikala partiet, synnerligen i fråga om rättigheten till arbete, och man vill derföre nu i hans val se en symptom till presidentens afsigt att realisera vissa något radikala förslag, som man anser honom sedan lång tid tillbaka hafva hyst. Detta är likväl endast en lös supposition, som ännu ej stödjer sig på något annat faktum. Enligt konstitutionens ordalydelse är Billault utnämnd för ett år. Dekretet om embetsmännens och statsfunktionärernas edgång lemnar några närmare bestämmelser i afseende på den redan af konstitutionen föreskrifna trohetseden åt konstitutionen och presidenten. Detstadgar bland annat uttryckligt, att vägran af denna ed anses såsom en afskedsansökan, vare sig det gäller någon till offentligt uppdrag af regeringen utnämnd eller en genom val utsedd person. Man anser detta stadgande hafva föranledts af det befarade fallet af en vägran å general Cavagnaces och möjligen några andra representanters sida att aflägga ed åt presidenten. Det säges äfven fortfarande att Cavaignac, liksom Carnot i händelse han blifver vald, ej ämnar aflägga denna ed. Det försäkrades allmänt i Paris att stridigheterna med edsförbundet skulle vara bilagde. Vi meddela under rubriken Schweiz några närmare detaljer i detta afseende. Rykten om modifikationer i kabinettet cirkulerade fortfarande. Så sades det att St. Arnaud, på hvars oenighet med presidenten man tror, oaktadt de många halfofficiella vederläggningarne, skulle definitivt öfverlemna krigsportföljen åt general Canrobert, samt att Persigny skulle efterträdas i inrikesministeren af hr Vincent, för närvarande prefekt i Rhönedepartementet. Man nämner ännu icke hvil-: ket offentligt uppdrag hr Persigny skulle erhålla. Vidare talades om det snart förestående utI färdandet af ett dekret, som skulle förbjuda allt vädjande till domstolarne i afseende på åtgärder som äro en följd af ett presidentens dekret. Detta påbud om det kommer att utfärdas, skulle påtagligen hafva för ändamål att förhindra frågan om konfiskationen af de orleanska godsen att blifva dragen inför domstolarne. Det sades att presidentens civillista skall vara fastställd till 6 millioner francs, med befrielse tillika från skyldigheten att vårda de statens egendomar, med hvilkas underhåll Ludvig Filips. civillista var belastad. Ryktesfabrikanterna utspridde att kejsardömets proklamerande skulle vara utsatt till den 3 Maj, kejsarens dödsdag, men ingen trodde derpå. Patrie, förklarar att franska ministerns afresa från London endast varit. föranledd af enskilda angelägenheter. Berryer och Odilon Barrot hafva afrest till Paris för att uppträda såsom försvarare för utgifvarne af Bulletin Frangais. Den bekante republikanske skriftställaren Armand Marrast, en medlem af provisoriska regeringen och konstituerande försaralingens president, har den 10 dennes aflidit. Hr Bocher har appellerat mot den öfver honom fälida dom. Kursen å statspapper noterades d. 12 Mars: Femprocents 103,70; treproc. 68,65. BELGIEN. I kolgrufvorna vid Elouges i provinsen Hennegau har den 6 en gasexplosion egtrum, vid hvilken 60 grufarbetare omkommit. Representanternas kammare har godkänt ett handelstördrag med England. Berryer och Odilon Barrot lära ärna sig till Brissel för att försvara deltagarna i, Bulletin frangais.,, HOLLAND. Första kammaren har antagit förslaget om anläggningen af elektriska telegrafer. Lagförslaget om räntornas beskattning har fallit i andra kammaren, oaktadt flera modifikationer, som finansministern gjort deri. SPANIEN. — Oo mar 1 7 Mas Ce RN RR. as