samt skördade rika alster af den ymniga växtligheten. Min sista utflygt gällde. Praya Grande, liggande gent öfver Rio, på andra sidan om örlogshamnen. Det är egentligen en samling af trenne städer, helt nya, såsom varande utflyttningar från den stora staden, och med ett gemensamt namn benämndt Nichtervhy. Denna och hufvudstaden kallas med ett namn Rio de Janeiro, men den förras egentliga och äldre namn är San Sebastian. Man kommer dit med ett från Rios hamnbrygga hvarje timma afgående ångfartyg. Det är en lång och temligen bred rad af vackra, låga hvita hus, som så vänligt sträcka sig mellan hamnen och en vacker insjö. Flera goda hoteller och restauranter gifvas till de besökandes beqvämlighet, och från de omgifvande höjderna njuter man en underbar utsigt öfver det midtemot liggande Rio och Botafogo, bergen derofvan, hamnen med sina tusendetals skepp och många öar, hafvet och det närmaste landet. Hvem skildrar dessa nejders natur, hvem målar prakten och undren? Icke jag; ty dertill behöfdes en penna, förd af större konst och målande med vida mera saft och behag. Rio omgifves på alla kanter af höga berg eller kullar. På slätterna och höjderna växa täta och talrika skogar, som på något afstånd från staden äro verkliga urskogar. Dessa, här i landet kallade jungfruliga skogar (MatoVirgem), derföre att de stå der ännu oröjda och utan att hafva blifvit beröfvade den jungfruliga skönhet och styrka, de hafva från jordens första dagar, slå vandrarens ögon med en häpnad, som sannerligen skulle vara förkrossande, om ej deruti låge så mycket af det behagligaste och skönaste, som ett menskligt öga någonsin kan få skåda. Jättestammar af väldiga dimensioner, breda högt uppe i luften ut den än ljusa än dystert