återforo vi, erfarande i våra ben känningen af den långa vägens mödor. Då vi foro tillbaka hade den milda aftonen redan inbrutit. Öfverallt sutto innevånarne i fönstren eller på balkongerna söndagsklädda, många till och med i porten utåt gatan. Det var en ganska angenäm syn. Alla toaletter voro lysande; äfven de svarta lyste i bjerta och granna kostymer. Alla sågo glada och förnöjda ut. Detta är något som man endast får se under en sådan himmel; och detta är så mycket behagligare, som de under de andra dagarna stänga in sig och tyckas undandraga sig all yttre uppmärksamhet. En mängd ryttare var ock i rörelse, dels galopperande fram på vägarne med frustande muläsnor och hästar, dels hållande ätanföre fönstren till bekanta, med hvilka en Konversation var inledd. Fjerde och femte dagarne tillbragte jag på en utflygt till vikens motsatta strand. Gående ombord på en liten ångbåt, som i anseende till sin tröga gång väl förtjente det af en bekant riksdagstalare begagnade klassiska uttrycket paddlande, styrde man förbi alla de lummiga öarne i den stora viken, främst Ilha do Gubernador med många täcka villor midt i bananasoch palmlundarne. Efter två timmars resa kommo vi in i en liten flod, som på begge sina låga, ofta öfversvämmade stränder hade en tät mangrove-skog med sina invecklade busksnår och sina lysande blå, hvita och gula blommor. Ändteligen efter många krökningar och en timmas förlopp hunno vi den lilla byn eller köpingen Porto Estrello, från hvilken den allmänna landsvägen förer dels till kolonien Petropolis, dels till de öfre bergstrakterna och grufdistrikterna. Här omfven af menniskor som ej kunde ett enda ord annat än portugisiska, hade jag stor möda att få ett drägligt logis och en neger till följeslagare och bärare af mina portörer. Det