Aftonbladet – 17 mars 1852, sida 1

lel och ganska väl underhållen. Den har en näbgd snygga gångar inhägnade med lätta erngaller, hyser en mängd tropiska resliga räd och vackra blommor; men sitt största inresse får den dels af två obelisker, som deri iro uppresta, dels. af den stenterass, som berränsar den emot hafvet. Den ena af dessa ybelisker är egnad åt Don-Pedro-1, den andra it Amor publico. Terassen har: en ytterst smakfull trappa, tvenne skuggrika paviljonger vid hvardera ändan, och man njuter derifrån en ytterst praktfull utsigt öfver hamnen med dess alla farkoster och dess vexlande: sköna färggrund -af berg och haåf. . IHvardagarne synes denna promenad vara obesökt, men söndagarne är der en: ofantlig menniskomeassa, skattande ät denna palimänna Körlek., sons vår förherrligad -på obelisken. Bredvid denna nöjets tummelplats ligger qvarteret för slagtarebodarne, -en ytterst ruskig trakt, der -det bl diga slamsiga köttet hänger utaviöre dörrarne, nedblodade slagtardrängar ho 3 trängas och en vämjelig lukt utbredes. gentliga staden presenterar sig som, en xvnd eter fyrkan tig klump, inpassad mellan-om:; nde ch der, men både åt norr ochist den längs hafskusten armar. el der. gatorna. äro snygga, husen der ocksåde, som bafva råd, sina sommarnöjens (Jag får I fälle att omtala dessas Hvad som i Rio mest frappe anlände främlingen är den ovar af menniskor han der finner. amerikanare, portugiserj-och neg mörka och svarta, fria och och nakna, vackra och värojel 1 r förstäder, rare och ler hafva ned Atillden dit nyss idningen peer och brasil ne (europeer bet i men hatva i k Kay