Aftonbladet – 16 mars 1852, sida 3

S On VÄ PO UTE under tilltal för det de lördagen den 10 sistl. Januar på aftonen inkominit på den såkallade jernbärarekro gen och derstädes öfverfallit samt på gatan utkasta sjömännen Bergström och Olsson. Bergström oc! Olsson berättade sammanstämmande att, sedan dt uppå tillsägelse af näringsidkerskan ätskiljt tvenne andra sjömän, hvilka bräkade med hvarandra inne på krogen, hade jerpbärarne inkommit och Janssor först fattat Bergström om strupen, och jernbärarer Lindqvist derefter med sin sabel tilldelat -Bergströn och Olsson hvar sitt hugg i hufvudet, så dtt blod flö. dat. Jernbärarne uppgäfvo att, medan de ifrågava rande afton gätt patrull kring jernvägen, hade närings idkerskan å förenämnde krog skickat bud på dem för at stilla ett slagsmäl emellan nägtasjömän inne på krogen Då jernbärarne kommo in stodo Bergström och Ols son samt tre andra sjömän tillsammans på golfvet ock förde oljud. På uppmaning af näringsidkerskan hade jernbärarne sökt ätskilja sjömännen och jernbärarer Lindqvist medgaf att-han dervid med fästet af sabeln, hvilken han innehade i sin egenskap af patrull, händelsevis tillfogat Bergström en rispa i hufvudet. Der emot bestred Lindqvist att han användt sabelklingar eller i öfrigt väldfört sig å Bergström eller Olsson. För vittnens hörande uppsköts mälet till nästa måndag. Barnmorskan Löfvenmark. Förhöret med förra barnmorskan Charlotta Löfvenmark fortsattes i dag, då cigarrförsäljerskan Nilsson hördes och erkände att hon varit L. behjelplig, dä L. är 1849 lemnat ett barn i värd till sadelnakarer Molander. Nilsson ville dock icke vidkännas a:t hon för M. bestämdt uppgifvit sig vara moder till barnet. Löfvenmark erkände att hon säsom den af hr intendenten vid stora barhbnset T. Sandström inlemnade uppgift .omförmöäler, bedrägligen uppburit för aflidne gossen Hjalmar 34 rdr 16 sk. bko i ätskillige poster; men Löfvenmark förklarade, att hon användt pen aingarne till understöd ät fattige,, men, tillade hon slutligen, det kan väl hända att jag också användt aägot för min del. Tvenne beklädnader hade hon äfven uttagit från barphuset, hvilka hon bortskänkt ät fattiga barn. Ar 1849 i November månad, då bov ställdes ä fri fot och förbjöds gtt vidare utöfva barnmorskeyrket, begaf hon sig till Svartsjölandet och ippeböll sig derstädes till i November månad sistl. år, då hon inflyttade till sin syster Gustafva Löfvenmark, boende i huset N:o 6 vid Fateburs Brunsga tan på söder. Referenten öfvergår nu till ett annat mäl, som mot Charlotta Löfvenmark i dag förevar uti Poliskammaren. Poliskommissarien Jonsson hade nemlisen på ganska giltiga anledningar uti inlemnad rapport ansett sig böra misstänka, att genom Löfven narks ätgörande det barn, som i förra veckan ansräftades ä Maria kyrkogärd, blifvit utsatt. L. hade ati sitt rum inhyrt ett fruntimmer, som varit i hafzande tillständ, .men L. hade för kommissarien först örnekat att .nägot fruntimmer varit hos henne inne oende, och dä hon.slutligen sådant erkänt, hade hon icke velat vidgå att fruntimret skulle accouchera. Nu deremot erkände hon, att sä verkligen varit förhällandet. Nägra dagar före jul hade en obekant ildre herre infunnit sig hos L:s broder och erhällit barnmorskan L:s adress. Anländ till L;s bostad; hade den främmande -herrn tillfrägat L. om hon vore .husad emottaga ett fruntimmer, som skulle accouchera. L. hade derpä svarat, att hon icke dertill vore berät tigad, men slutligen förklarat sig villig. att emottaga fruntimret. : Den 29 December sistl.. är hade den omnämnda främmande herrn åtföljd af ett ungt fruntimmer infunnit sig hos L. och qvarlemnat henne. Hvem herrn eller fruntimret är, känner L. icke, men sade sig väl hafva hört att heanes namn skulle vara -Charlott A. Uti medio-af förra månaden, under det L. varit borta skulle den fremmande herrn hafva afhemtat fruntimret. Barnmorskan L:s syster Gustafva Löfvenmark förklarade att hon aldrig sett :det :omalta fruntimret, men blef slutligen genom bagaregesällen Dehns och dess? hustrus vittnesmäl öfvertygad, utt hafva talt vid henne, äfvensom det upplystes att let fremmande fruntimret ännu: sistl. söndag bott Ivar och i söndags och måndags åtta: dagar sedan oarnskrik hörts frän rummet. Sedan mänga ytterlisare omständigheter förekommit mot systrarne L., ippsköts (kl. half 3) ransåkningen på en stund, unler det komissarien Jonsson till förhöret skulle uppemta en qvinsperson, hvars -barn L.: förebär skola afva varit hos henne. Emellertid höllos systrarne su. under bevakning. Sedan derefter pigan Maria L., hvars barn Löfenmark tagit hem till sig, blifvit af hr Jonsson uppjemtad till spoliskammaren-fortsattes förhöret. De pplysningar som nu vunnos :skola i morgon omnämas, men dä barnmorskan L. icke kunde förmås uppifva namnet på det fruntimmer som bott hos henne, ä blef L. inmanad i häkte och Gustafva L. förelagd tt tills omfredag .då målet äter , förekommer, söka kaffa upplysning om omförmälde fruntimmers namn. — Såsom förut är omnämndt hade poliskommissaien Jäderin angifvit förre löjtnanten von Schewenl: ch förre betjenten Lönngren -att uti restauratören jandbergs bostad N:o 10 vid Hötorget hafva tillställt lofligt spel. Säsom deltagare i spelet angäfvos förre iltjägaren Herrström, norrländningen Halfvar Olsson, alkarlarne Anders Lindström, Glad Eric Ersson frän sagnef, Läng Anders Jansson och Lisse-:Per:-Eric rän Bjursås. Vid första förhöret bestredo samtlige tilltalade den not dem gjorda angifvelse, hvaremot dalkarlen Erik irsson i Abl Heden efter aflagd edintygade riktigheen af densamma. Förre polisbetjenten G. R. Spångerg var äfven kallad som vittne, men han sade sig cke kunna lemna någon upplysning. Nägra dagar derefter inlemnar vittnet Eric Ersson ll poliskammaren en uti vittnens närvaro underteckad skrift, deri han äterkallar sitt vittnesmäl under ästående att han mot löfte om penningar blifvit öfverulad att vittna falskt. Sistl. thorsdag deremotinlemas äter till poliskammaren en af samma Eric Ersson! ndertecknad skrift, deri han vidhåller sitt vittnesmäl ch pästär att han blifvit narrad att underteckna den örra skriften, hvaruti vittnesmälet äterkallades. I anledning af dessa högst märkvärdiga förhållanen hölls sistl. lördag polisförhör med Eric Ersson i ärvaro af Herrström, Halfvar Olsson och Glad Eric, rsson. Eric Ersson vidhöll nu stt vittnesmäl och ästod att den skrift han undertecknat :vore falsk,l; aktadt han icke kunde bestrida att derunder hafva ;cknat sitt namn. På numererade och Ivon Schewen 1 ch Lönngren tillhörige speltafior bade Herrströmspä4 igt 16 rdr och dalkarlarne papperlappar u:cd sigill på, m de af:bänkören tillvexlat sig. Alla tre tilltalade förnekade på det bestämdastel; tt hafva spelat, och Glad Eric Ersson, hvilken flerel; änger mäste af hr pölismästaren tillhällas iakttaga g tt skickligt uppförande, yttrade som oftast: bevisa et, bevisa det. För ytterligare vittnems hörande uppköts undersökningen till i morgon. — Den för sina processer beryktade fru Beurling: ar i förrgär morgon aflidit.. ..Hon lärer hafva efter-j; mnat icke mindre än 3:ne dragkistlädor och 2:ne a lädkorgar fullpackade med protokoller. Hennes släg-; j i Å ngar hafva, för att-bevara möjliga fatalier, anmält ödsfallet i hufvudstadens samtliga öfveroch. under-!4 itter. BLANDADE ÄMNEN, Vaktmästaren vid kronohäkte, X, i m afled för två å tre mänader sedan, i parentheslgdt, efterlemnande en förmögenhet, efter icke fullt ta ärs tjenstgöring, af omkring sextiotusen rdr, har ven efterlemnat en hos honom i lifstiden anställd rifvare.. hvilken, om ock ej så försiokommen i eko-l.