Aftonbladet – 16 mars 1852, sida 2

man sig omgifven af Neptunus och hans fi i lysande kostymer, Neptuni hela hofstat, som sjorde riktiga bocksprång, likt andra Tritoner, och hela sällskapet af. fordna liniepasserare, som med ett äkta olympiskt löje begabbade de arme, nedbiötte, nedsvärtade och efter afstraffningen med medikamenterna, rakningen och badet ännu icke restituerade syndarne. I sin tur sällade man sig emellertid äfven till sällskapet, gjorde, spe af de efterkommande och fick på detta sätt en lisande ersättning för utståndna vedermödor. Oscarsdagen, den 1 December, hade chefen middag för alla, hvarvid underdåniga skålar vederbörligen och hjertligen tömdes. t Jag, skildrar icke vidlyftigare för dig seglingen ned emot Brasilien; den ena dagen förflyger derunder liksom den andra. Man går upp och tittar på kompassen, på seglen, vågorna och solen, och man går ner, läser och arbetar, samlas i små kotterier och fördrifver en stund med samspråk eller vid ett glas. Man gör sig så roligt och trefligt man kan; men man har ett evigt enahanda. Endast sällan kommer till omvexling någon liten episod, som, hkt ett stjernfall, lyser och försvinner. Den 7 December befunno vi oss framför inlöppet till Rio, men måste för regn, tjocka och motvind eller vindstilla ligga der i 3 dagar, sysselsatte med åskådandet af Cap Firo och de derifrån löpande bergmassorna, samt, då vi kommo närmare, af kusten utanför Rio. Denna , är ganska märkelig, bergens konturer antaga der formen af en liggande man, der i synnerhet ansigtet, i hvars drag man sagt sig finna likhet med Bourbonernas välmående, tydligen är menskligt, i synnerhet företeende en väldig näsa (lord Hoods nose) och der vid bergets fot, den vid Rios inlopp stående bergklumpen, som af sin skapnad fått namnet Sockertoppen, utgör den under liggningen uppstående foten. är : Innan iman kommer ini Rios hamn, har man en herflig försmak af det sköna, som väntar.