Aftonbladet – 16 mars 1852, sida 2

en mängd dylika höjder tills ögat påträffar en iten stad Prava Granda vid stranden midt mot Rio och bakom detta en hög kulle, som beherrskar denna sida af hamnen. I öppninen mellan S:ta Cruz och San Jago synes det oändliga hafvet och några af de deriliggande 5arne, och midt emot inåt landet vidgar sig redden till en ofantlig säckformig vik, vid hvars botten de flera tusen fot höga Orgelbergen uppskjuta sina sylhvassa spetsar och ofantiga bergblock. Denna vik är öfversållad af en oräknelig mängd öar, den största af hvilka ir Ilha do Gubernador, alla beklädda af en yppig vegetation. BEN 3 2 ed en sådan syn för ögat lågo vi nu på redden. Örlögsmännhen ligga närmare utloppet. och just der staden synes sluta, men rättare. drager sig åt vester och bildar ett hörn, der ett väldigt Benediktinerkloster tronar; derutanför synes en skog af koopvardifararnes master och en samling af flaggor som är ytterst brokig. När vi lågo der, befunno sig örlogsmän af nordamerikansk, engelsk, fransk, nederländsk, brasiliansk och norsk flagg; omsesidiga visiter gjordes mellan sthe men of wara Alitigt. Ibland handelsflottan bade vi 26 landsmänsfarkoster af större eller mindre, lästetal, så att vi ofta på fregatten hade besök från hemmet och i staden icke sällan hörde vårt modersmål talas. I baien, der vi lågo, svärmade dessutom 40 ångbåtar, en massa smärre fartyg, stora guloch grönmålade brasilianska feluccor med galersegel och negrer, som rodde ; det de reste sig upp och till kroppens kraft fogade dess tyngd vid handterandet -af sina långa åror, kanoter urhålkade af ett trädstycke och rodda med en enda bred åra i aktern, oftast förande frukt, till der stationerade fartyg. Åtskilliga örlogsångbåtar voro äfven der liggande, så att lika stor mångfald som landet visade i sina alster af konst och natur, lika många vexlande föremål framställde den merendels lugna vattenytan. sända OSA (Forts, följer.)