Aftonbladet – 16 mars 1852, sida 1

temligen bred landsväg, på hvilken, mulåsnor och menniskor i brokig blandning framskymtade.. De små utvändigt hvita husen i en grupp af pisanger, sockerrör och rosenbuskar, omgifna af yppiga. odlingar; de. djerfva och af underliga former alltid. utmärkta. bergmassorna, som. än nålformiga än afsatslika utgjorde bakgrunden i det rika landskapet — allt detta framställde en tafla, som i harmoni med .den klara blå himmelen och det gullgula solljuset verkligen var angenäm och förtjent att kallas skön. Åter såg jag från djupet af en klippdal, inklämd mellan: de skyhöga bergen, dessas sidor resa sig lodrätt upp, täckta af en vegetation, hvars like i yppighet och prakt jag förut ej skådat; der dessa berg voro mindre brant sluttande, såg man små odlin. ger, i form af afsatser, .-täcka sidorna, små hyddor här och der visa, midt uppe i naturens stillhet, tecken il menniskors pärvaro, och uti slingrande gångar och. små vattenledningar spår till deras verksamhet. I djupet af en af dessa dalar, innesluten mellan fem efter hvarandra kulissformigt ställda berg, rasslade en flod mellan ofantliga stenblock, nedkastade från dess sidor. Omöjligt kunde jag taga min väg tillbaka uppföre bergen, dertill var jag för utmattad, den måste tagas öfver dessa stenblock, och denna väg uttömde i sanning den ringa kraft som ännu återstod. I ett högst utmattadt tillstånd återvände jag till Funchal. s Nästa morgon. tog Jag en af de i Funchal talrika hyrhästarne i afsigt att begifva mig på nordöstra sidan, som brant stupar uppåt mot högsta bergkammen. Vägen förde utmed den rådstupande stranden, öfver nu uttorkade bäckdalar från bergåsen, förbi de allra som vickaste villor, anlagde med oerhörda kostpader och besvär på branten af ett berg, hvarest terrassen blifvit uppförd, täcka trädgärdar och