Aftonbladet – 16 mars 1852, sida 1

med en gammal sängställning och ett bräde till möbler. Vi. inrättade. oss emellertid så godt som möjligt, läto inbära halm, hvarpå hela sällskapet muntert sökte hvila, hvarunder en episod inträffade, som är lika karakteristisk för Madeira, som detta hyggliga nattqvarter åt resande. En af våra svenska bärare skulle nemligen under natten uppsöka vatten åt oss. Under sökandet derefter påträffade ban en hel ruka, som han uttryckte sig, folk inkrupna i säckar. Han utdrog ur en säck en person, som anvisade vattenstället;. men sedan detta var gjordt, lät Madeirensaren genom vissa otvetydiga signaler på sin mage och sina käkar så tydligt förstå, att den förre var tom och de sednare goda och fallna för öfning, att han af vår beskedliga karl togs med hem till vårt hufvudqvarter och der fick litet till bästa efter råd och lägenhet. Morgonen derpå åtskildes vi ånyo, Jag ämnade draga mig åt de höga bergstrakterna der jag hoppades finna en rikare vegetation; men när min vägvisare, en portugisisk pojke, såg att det bar af ditåt, vägrade han att gå med och kunde under inga vilkor förmås att stanna. Jag hade också sedermera skäl att prisa hans klokhet, ty sällan har jag varit ute för en så besvärlig vandring. Min väg gick först öfver odlade marker, I den djupa kalktuffen och leriga jordmånen, tills jag längre fram besteg bergen och än uppför mot topparne, än ned i de djupa dalarne, måste följa den smala gångstig, som förde mig ini de högre regionerna. Men om det var ytterst besvärligt att på detta vis stiga uppföre, och än gå nära nog in i molnen, som här draga sig ovanligt lägt ned öfver bergen liksom i alla. tropiska trekter, än stiga ned iafgrunder af betydligt djup, så belönades jag dock rikeligen af de oändligt ljufva utsigter, som öfverallt öppnade sig. Här såg Jag en dal breda ut sig, genomslingrad at en