Aftonbladet – 13 mars 1852, sida 1

par, och till venster om oss hade vi de af blott några fattiga fiskare tidtals bebodda klippiga och nakna öarne, som med rätta fått namn af Ilhas Desertas, Vid venstra kanten af denna bergmassa tyckte vi oss upptäcka en seglare, men vid närmare betraktande befanns det vara en från de öfriga lösryckt klippa af några hundra fots höjd, sylformig, på ett godt afstånd från sjelfva ön. Derbredvid låg en annan med alldeles vågrät rygg och brant nedstupande sidor. Med ett ord, verkan af vulkaniska krafter var här ögonskenlig midt i det omätliga hafvet. Till höger deremot höjde sig Madeira som en rund kulle, utsändande i hafvet en lång följd af sönderbrutna klippor, än bildande hvassa spetsar, än klumpiga massor, än hålor, hvalfbågar och andra underligheter. Ju längre fram vi seglade, desto mer utsträckte den sig. ÄAndtligen sågo vi hvad man sade oss vara hufvudstaden Funchal, några hvita fläckar på en grön bergssida, liknande ostronskal, by nr på stranden; och i samma mån vi framryckte, i samma mån dykade hon upp, denna stad, som amfiteatraliskt radar upp sina hvita bländande hus invid en grund bugt och, omgifven af otaliga villor och landtgårdar ända upp emot bergåsen, tyckes ligga der enkom för att, liksom magneten, draga allt i sin närhet till sig. : : Ankaret föll i djupet; färden var för denna gång slutad, och nu kunde vi i ro och lugn på nära håll taga en öfverblick af Madeira. Ön visar sig härifrån som en enda klippa af grandiosa, men just icke utomordentligt sköna former. Högst ofvan molnen ser man topparne af den 6287 fot höga bergås, som liksom en kam är satt midt på ön; från dessa toppar ända ned mot hafsstranden utiöpa väldiga armar, än sammanhängande, än med temligen fristående bergshöjder, småningom nedtryck