— Rdr 1,533,121: Katolik-målet. å (Slut frän gårdagsbl.) Sedan dessa skrifter blifvit uppläste, förklarade pastor Bernard det han i anledning af berörde anföranden icke hade något att andraga, utan anhöll endast att få styrka sin vid sista rättegångstillfället gjorde uppgift, att samtlige riksständen bifallit det-af honom då åberopade lagsamt allmänna besvärsoch ek .nomiutskottens vid 1844 och 1845 årens riksdag afgifna betänkande, i .anledning af väckt motion om vidtagande af. försigtighetsmått emot katolicismens utbredande, och företedde i sådant ändamål ett härom af riddarhussekreteraren utfärdadt intyg. Fröken von Bogens rättegängsbiträde, kammarherren baron Cederström erhöll härefter ordet, och yttrade sig sålunda: Hvad först beträffar angifvaren Baijurs i dess nu upplästa skri tliga anförande gjorda anhällanden, så och jemte det jag i allo förenar mig med hvad almänna åklagaren i detta afseende anfört, tär jag tillägga, att Baijurs anbällan om uppskof med målets handläggning intilldess vederbörande konsistorium slutligen utlätit sig, angående de personer, som förmenas genom de tilltalades medverkan hafva öfvergätt till katolska läran, strider emot 24 kapitlet 1 rättegängsbalken, samt att Baijurs begäran, att katolska församlingens kyrkobok och dopregister mätte inför kongl. bofrätten upptes, stär i strid med 4:de momentet 2 tryckfribetsförordningen af den 16 Juli 1812; hvadan samma yrkanden böra till allt afseende förfalla. Vidkommande äter allmänna äklagarens i sjelfva saken afgifne yttrande, får jag bembära allmänna äklagaren min tacksamhet och erkänsla för den oväld och nit, hvarmed han utredt saken; men dä allmänna åklagaren, ehuru han icke funnit någon anledning till fullföljande af talan emot de anklagade, bestridt det af dem gjorda yrkavde, att ätalet vore obehörigt, säsom stridande emot gällande grundlåg, samt framställt de skäl; som, efter äklagarens förmenande, visade, att grundlagen icke lade hinder i vägen för väckandet och fulltöljandet af ifrägakomne ätal, anser jag mig desto förr vara pligtig att ädagalägga ätalets lagstridighet, som hvarje konungens embets man svurit: att med lif och blod försvara det konungsliga väldet, samt upprätthålla rikets gällande fundamentallagar. Regeringsformens 83 lyder ordagrannt: Ej må nägon för framtiden gällande förklaring af grundlagarne stadgas, utom pä det sätt, som enligt föregäende tvenne S vid ändringar i dem iakttagas bör. Efter deras ordalydelse skola de i hvarje särskilt fall tillämpass. Af dessa grundlagens klara och oförtydbara ord visar det sig tydligen, att dä, säsom äklagaren medgifvit, genom 16:4 Regeringsformen, sädan den vid 1809 ärs riksdag antogs samt sedermera oförändradt qvarstätt, hvarje svensk medborgare blifvit tillförsäkrad rättighet att fritt välja den religion, hvartill han ville sig bekänna, samt skydd i utöfningen af densamma, den af äklagaren anmärkta omständigheten, att lagstadgandet icke derefter skulle vunnit sädan tillämpning af lagstiftande och lagskipande makten, icke förtjenar ringaste afseende, utan mäste alldeles; förfalla, dä, enligt de oförtydbara orden i 83 Re-i geringsformen, icke nägon för framtiden gällande förklaring af grundlagen fär stadgas, utom på det sätt 81 och 82 S föreskrifva; hvadan de förfoganden, som från lagstiftande eller -lagskipande makten, vare sig af förbiseende eller af missförständ om grundlagens bud, utgått i strid med dess rätta mening, så mycket mindre kunna äberopas såsom förklaring deröfver, som åe, enligt ofvan äberopade i den besvurna och till efterrättelse gällande grundlagen, mäste säsom lagstridiga anses. 3 : I afseende äter på rätta ordaförståndet af 16 Regeringsfornien förekommer, att sammäå blifvit på grundlagsenligt sätt förklarad, af den enda härtill kompetente rmyndighet, nemligen Riksets Ständers Konstitutionsutskott, att förklaringen meddelades af grundlagens stiftare, nemligen 1809 ärs Konstitutionsutskott, samt att den i allo öfverensstämmer med den tillämpning jag förfäktat; till ädagaläggande hvaraf jag mäste ätergå till förhandlingarne vid 1809 ärs riksdag, hvaraf, enligt det officiella exemplar af protokollen för samma riksdag, som jag nu eger till hands, inhemtas: att sedan, efter Regeringsformens antagande den 6 Juni, Riksständen till Konstitutionsutskottet inkommit med anmärkningar mot särskilda i densamma, så har Konstitutionsutskottet uti dess den 29 November samma är till ständerna öfver de gjorda anmärkningarne afgifna memorial sig utlätit; hvilket Konstitutionsutskottets utlätande: i hvad det rörer den sak, hvarom fråga nu är; eller huruvida grundlagen medgifver hvarje svensk medborgare rättigbet till fri religionsutöfning, mig torde tillätas att uppläsa, lydande som följer: Hos högvördiga Presteständet hafva följande anmärkniogar förekommit. Uti 8 2 har man yrkat det stadgande, att äfven Konungahuset borde vara af den rena evangeliska läran. Detta städgande är, sä vidt det beträffar de kongl. prinsarne, i successionsordningen intaget, och man lärer ej kunna föreställa sig, det en regent skulle underläta att uppföda sina söner i den lära, som är ett bufvudsakligt vilkor för thronföljden. Det vore kanhända på en gäng opolitiskt och onyttigt att än vidare utsträcka denna föreskrift. Det är endast Konungens böjelse i föreniog med afseendet på fäderies landets fördelar, som torde böra bestämma hans val af gemäl. Prinsessorna äter ega ingen arfsrätt till ibronen, och kunna säledes ej af nägra statsskäl beröfvas den hvarje undersåte tillagde religionsfrihet. 8 16. Att det hägn, som landets religion bör njuta, måtte i I utmärkas genom följande tillägg: såvidt deriaenom icke tillskundas mehn och skada för den rena