är intet heligt; de synas sätta sak i att likna en viss personlighet, som först förleder till synd och sedan anklagar och förderfvar föremålen. för sitt eget verk. Ingen hade kännt den utpekade beskedlige mannens svaghet och undfallenhet för de katholska proselytmakarne och deras inflytelse genom hans katholska fru, om de ej sjelfva förrädt, anklagat och nedfläckat honom derför, sedan han mer än V,:dels sekel hvilat i grafven. Detta är också ett ofog, som förtjenar näpst, helst det till:saken icke hörer annorlunda än som exempel. på huru farligt folk -hr Bernard och hans sällskap äro, då de ej sky att anklaga de döda; som redan ställts till ansvar för den högste Domaren. 4:0 Yrkar jag ansvar efter lag för min vederparts oskickliga. beteende, att öfverfalla mig med otidigheter för det jag väckt ett åtal, som stätt mig eller hvilken svensk medborgare som helst fritt att väcka. Är min angifvelse lös, så är det ju till fördel för min vederpart ochtill skada för mig, helst! dä hän mot mig vill utföra rekonventionstalan. Likväl tror jag mig ej hafva brutit i bevisning eller befogenhet; dä factum är bäde kändt; bevisligt och af dem; som det rör, erkändt. Eller har nägon af de angifna nekat för att de gått öfver? eller den som för andra gängen döpt en person, som redan efter -Jesu bud och hans iöstiftelse af dopet redån i vår församling blifvit inympad i Christo? Och slutligen 5:0 Kan jag ej nog yttra min förundran öfver pastor Bernards oförsynthet i att vilja intör em öf verdomstol tillställa med en polemik om dogmer, som han ej har rätt att tala med någon af svenska kyrkans bekännare om, emedan de pjuta skydd emot honom enligt 16 Regeringsformen, som säger: att: Konungen skall skydda hvar och en i utöfningen af sin religionsbekännelse. Oförsyntheten. har gätt öfver alla gränsor, då han ej blyges, att inför detta vördnadsvärda forum vilja anfalla sjelfva sin vederpart med sina omvändelseförsök. Jag vet i sanning ej hur jag skall förstå. afsigten med hans framställda frägor.Det ena som det andra behöfver näpst och den tordrar jag i fosterlandets och lagarnas namn, då jag yrkar ansvar ä honom och hans värda hjelparinna v. Bogen, den der usurperar frökenstiteln, enligt missgerningsbalkens 1 kap. 4 och 61 kap. 1 samma balk, och får jag. ; 6:0 än ytterligare anmäla, att religionsmålet med katholikerna ligger i Consistorio färdigt till föredragning och torde förete så mänga nya faser af Bernards och v. Bogens beteenden som proselytmakare, att målen förtjente företagas i ett sammanhang, hvarföre jag fortfar i mitt yrkande att religionsmälet, säsom det der grundlägger detta; må inväntas och handläggas på samma division. Advokatfiskalens memorial var af följande innehåll: Till följd af kongl. hofrättens beslut vid förhör d. 9 sistl. Februari, i mälet rörande f. d. fanjunkaren Baijurs angifvelse mot pastoren Bernärd och fröken! von Bogen för förbrytelse mot religionsförfattningar-. na, samt efter det Buaijur, i enlighet med sitt då; gjorda förbehåll, med en ytterligare skrift i Mälet: inkommit, åligger det mig att derutinnan å advokatfiskalsembetets vägnar vidare yttrande nu afgifva. I. Uti nämnde skrift har Baijur, jemte det han be-j mött hvad de tilltalade hos kongl. hofrätten till sitt!. försvår andragit, förnyat sin redan förut gjorde änbällan om ue med handläggningen af målet, till dess vederbörande konsistorium slutligen yttrat sig angående de personer, som skola genom de tilltalades medverkan hafva frän lutherska läran öfvergått till den Katolska. — Det härom anhängige ärendei har emellertid icke något ovilkorligt sammanhang med! förevarande mål; hvadan och då för öfrigt sistnämnde af Baijur uppgifne personer redan äro i denna sak körde, advokatfiskalsembetet anser sig icke kunna i berörde anhållan instämma: likasom advökatfiskalsembetet, för sin del icke finner för utredning af ätalade förhållandena erförderligt; att; på sätt Baijur begärt, härvarande katolska församlings kyrkobok och dopregister varda hos kongl. hofrätten företedde. Beträffande. sjelfva saken och först de å svärandernes sida framställde anmärkningar derom, att åtalet skulle vara öbehörigt såsom stridande mot gällande grundlag, så vidt derigenom -full-religionsfrihet blifvit en hvar medgifven; så synes väl protokollen vid! de öfverläggningar, som ä 1809 ärs riksdag, då nu) varande regeringsform antogs, så väl hos ständerne som i deras könstitutionsutskott ägde rum synnerligast angäende regeringsförmens 2 och 16 45, fulleligen idagalägga, att genom denna grundlag hvarje svensk medborgare blifvit tillförsäkrad så väl rättighet att ritt välja den religion, hvartill han vill sig bekänna, som äfven skydd i utöfningen af samma religion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller ullmän förargelse ästadkommer; men då den grundsats hvilken man sälunda, i sammanhang med ett förbätt-) radt statsskick, genom lag velat göra gällande, allt sedermera icke blifvit tagen i helgd till vidare utveckling af den samma, utan deremot lagstiftande nakten sjelf vid flerfaldiga tillfällen, med fasthällan-; le af äldre förordnanden i ämnet, i enlighet med lesså, men icke i öfverensstämmelse med nyssnämn-! le grundsats, stådgat ordningen inom vär Lutherska! syrka och dess förhållande till bekännare af annan religion, i följd hvaraf icke eller i lagskipningen, säsom utgängen af förut anhängiggjorde religionsmäl! nogsamt visat, grundlagen nägonsin vunnit sädan till-j lämpning, som hade, genom den, religionsfrihet blifrit fastställd i vidsträcktare måtto, än. tillförene egt) rum, anser jag mig, vid dessa förhällanden och i min egenskap af allmän åklagare, icke kunna medgifva, att åberopade grundlågsstadgandet, sådant det au mera af bäde lagstiftande och lagskipande mynligheterna blifvittill anda och mening uppfattadt, vidare atgör hinder för åtal i enlighet med de äldre reli; sionsförfattningar, mot hvilka svaranderne i detta mäl förmenas hafva brutit, då de, enligt hvad an; gifvet är, skola dels lockat eller förledt ätskillige ; personer till affall från den rena evangeliska läran, i dels ock låtit trenne i samma lära döpte barn inta; J j j z f FP YLES RAIN ONA sv RR ST ARDEN SITE STENEN 2 DRA FIRST WIPPO NE RTR gas i katolska församlingens skola. Vid pröfning äter af de till följd häraf äts förhållanden förekommer, hurusom kongl. kung sen den 24:de Januari 1781, angående dä beviljad religionsfrihet, uti ifrägavarande hänseende stadgar ansvar endast för den af främmande religionsförvander, som lockar till deltagande uti främmande anlaktsöfning och affall frän den Lutherska läran, inalar nägon sin religions satser eller utsprider sina egender. : Ni har i detta mäl, i fråga om redan till mogen ilder komne personers öfvergäng till katolska läran,: annåt förhållande icke blifvit ädagalagdt, än det af de tilltalade-uppgifna, eller att-sex qvinnor, tillhörande Luthersk församling, på egen begäranoch efter erhallen erinran om päföljden af aftall frän deras religion, af pastor Bernard blifvit undervisade i kajolskå kyrkans lära, samt, då de enträget önskat att varda i nämnde Kyrka Upptagnes slutligen blifvit af pastoren i katölska läran konfirmerade, för vinnande af hvilket ändamäl fröken von Bogenh, i äfseende å en af dessa qvinnor hos bemälte pastor fällt förböny ifvensom, vidkommande angifvelsen om Lutherska barns uppfostrande i katolska församlingens skola, af handlingarne inhemtas, att tvä af barnen redan flere år förr, än. pastor Bernard öfvertog vården af samma skola, varit der intagne samt att fadren till det tredje barnet sjelf är katolik; och som icke på nägot sätt är vordet styrkt, att pastor Bernard och fröken von Bogen genom olofligt medel sökt för sin religion vinna förenämnde qvinnor, helst meddelande af frivilligt begärd undervisning icke kan hänföras till sädant intalande eller, lockande, som i anförda författningen afses; samt det icke eller lärer kunna föras bemälte pastor såsom, förbrytelse. till last, att sedan barn, ehuru af Lutherska föräldrar, en länge tid uti katolska Skolan Hjutit vård och undervisning, samma barn, efter det pastoren sitt embete derstädes tilltrådt, fått i skolan qvarstadnå, eller att han tilläCT IE. ENE JINPE INNE IA Fräjeke JL RE SITT li os OR