öfverskrida gränsorna för pressens värdighet. —Att insinuera, det ett antal af vårt sambälles redligaste män i nödfall skjuter ifrån ig allt ansvar för handbafvandet af de fattiges sparpenniugary: oaktadt flera af dessa män i trettiotvå års tid burit sitt vördnadsbjudande uppdrag, — det öfverskrider ej pressens värdighet! Att deklamera öfver denna tidnings oblyghet., i det vi en gång yttrat att. vi trodde hvar: man böra böra ansvar för hvad han skrifver, ej för hvad han hetår; (se hr-Algrens sednare artikel) att kasta ut alla dessa smutsiga invektiver mot den som vågat uttala en sådan grundsats, — det ,öfverskrider ej pressens värdighet! s Det är sannt, att vi Kafva gladt oss åt Sv. Tidningens löfte om tolerans för insändare af olika politiska öfvertygelser. Vi haffa ej hittills sett särdeles spår af denna tolerans: Om det deremot bevisas, att-en insändare tvenne särskilda gånger fått; utan minsta reservation å redaktionens sida, begagna Svenska Tidningens spalter att anfalla en inrättning, som, med sällspordt nit och oegennytta handhafd, burit så välsignelserika frukter, om denne insändare begagnar ej blott de mest sårande tillvitelser mot dem, som ej förtjena dem, utan framställer dem med en råhet och ett öfvermod, som knappast skulle tolereras inom pressens minst ädla områden: — om allt detta icke kan förnekas, så anser sig Svenska Tidningen likväl icke hafva öfverskridit pressens värdighet. Sv. Tidningen affordrar oss en förklaring öfver vår mening med några punkter i vår sista artikel öfver -detta ämne, hvilka den aftryckt i dagens nummer. Vi mena att det ej hör till pressens värdighet att anställa sådana meningsförhör sinsemellan; då vi tro att våra ord ej äro alltför dunkla. Vi hafva blött velat framställa det betänkliga i att lemna xinsändarex tillfällen att opåtalt kasta skugga på personer och inrättningar. Vi hafva sagt, att mången derigenom kunde förledas till den föreställningen, att det måste vara mer än en tillfällighet, som gjort att rum blifvit lemnadt ej en utan två gånger för dessa angrepp emot administrationen af Stockholms stads sparbank; att en sådan misstanke vore så mycket förlåtligare, då centraliseringsbegäret i andra länder visat sig icke försmå att inblanda sparbankernas fonder uti statens kassor, Vi hafva velat visa; huru lätt någon kunde falla på den tanken, att man äfven här kunde hysa önskningar att indraga ett betydligt kapital under offentlig förvaltning: och att de hätska och förvillande framställningar, för hvilka Svenska Tidningen tvenne gånger lemnat utrymme, möjligen afsåge att genom dekrediterände af den närvarande förvaltningen bereda allmänna omdömet för en dylik åtgärd. Vidare ansågo vi skäligt att visa skillnaden i att upptaga afvikamde tankar i politiska frågor och att befordra till offentligheten faktiska uppgifter om personer och saker, som man öppet förklarar att man sjelf ej. gillar eller anser befogade. Slutligen skulle vi vilja uttala vår öfvertygelse, att ett dylikt förfaringssätt är temligen långt ifrån att upprättkålla pressens värdighet, hvilken det måste vara vårt gemensamma intresse att befästa och försvara. 3å Sig i t var