honom stördes ej tystnaden af annat än gräsets susning och insekternas svaga. surrande: på den torra heden, eller någon gång genom odornas -qväkande i ett närbeläget kärr. måningom van vid det sällsämma i denna nästan fantastiska ens:ighet, midt uti en bebodd trakt, öpphörde han att vidare sysselsätta sina tankar dermed och förföll snart i ett drömmande tillstånd. Just somhan höll på att uppnå spetsen! af en kulle, uppför hvilken hans häst med möda lyckats bana sig väg, väckte ett butler lik en grens afbrytan-de hans uppmärksamhet; han såg dit, hvarifrån bullret tycktes komma, men han såg endast en grupp stora bokträd som beherrskade: höjden, den han nu uppnått. Som han d kunde upptäcka någonting misstänkt under essa träd eller uti den gröna massa som deras sammanflätade grenar bildade, återtog han. lugnt sin ridt; men, då ban: färdats ungefär tuo steg, så hördes åter ettsåkta buller som kom honom att vända sig tillbaka, ock hamn träffades nu af et öfverraskande syn: han såg inom en ram af löfett menniskoansigte, hvar-ena öga var tillslutet: och det andra tindrande af en vild eld; sedan, längre ner mynningen af er bössa hvilande på en trädgren och måttad med en förfärande säkerhet. Hvad nu! min gosse !, skrek ryttaren, vär det-här som man brukar skjuta ner Vens deerna ?p j Aha! det var en annan saky, sade mannen upp i bokträdet, i det han höjde sin bössa och halföppnade sitt slutna öga; ifall jag får fråga, så, säg mig, hvad klockan är? Denna fråga, så enkel den än syntes, oroade dock betydligt den kringresande smyghandlaren: han tänkte genast, att man fordrade af honom en lösen, denhan: ej kunde. gifva, och denna aning öfvergiek snart till fullvisshet-då han, efter denna ögonblickliga tvekan, såg att mannen åter tillslöt sitt öga och bössan åter sattes i dess horigontela läge. Du skall vålla en olycka; min gössex, sade hån då med den kallblodiga Oförskräcktbet som en ytlterlig förestående fara ibland väcker hos störa själar, och en olycka söm du kanske får ångra hela ditt lif och äfven i en anrän verld måhända. Jag kommer från Anjou: huru kan du väl begära att jag skall känna till er lösen? Se sål fortfor bän i eå