äfvensom att de andra sällskaperna, hvilka alla inse bebofvet af pengar, komma att deltaga i det allmänna petitionerandet hos Kongl. Maj:t. g Nu uppstår den frågan: är det. förenligt med husböllningssällskapetnas ändamål. såsom kommunala stiftelser, att de. göra sin verksamhet beroende af det understöd de få från landets hufvudstyrelse? Enligt vår tanka är denna frågaaf den högsta vigt för hushållningssällskapernas framtid. Förvandlas dessa sällskaper liksom allt annat till: statens -nådehjon, ha: de, också förlorat möjligheten att erhålla den egna sjelfständighet, som är sjelfva lifselementet för kommunala inrättningar, och de öfvergå då till-beroende och obetydliga kugghjul i statens stora centralisationsverk. De blifva -ett nytt medel för regeringen, att genom penningeutdelningar hålla folket i beroende af sitt godtycke; på samma gång som de blifva -en ny anledning att öka -statsutgifterna, eller. med andrå ord krofioutskylderna. Detta är en betänklig sida af saken, och vi skulle derföre gerna se, att hushållningssällskaperna kunde inrätta sig så, att-de ej intogo plats bland hela den öfriga skaran af begärande, kring statens kassakistor. I ett fritt samhälle är det, enligt vår åsigt, för ingen del lämpligt att staten blir en allmän förläggare för alla större nyttiga företag. En dylik förläggare förvandlas: förr eller sednare till despot, och om vi vilja hemta exempel utifrån, kunna vi i detta hänseende åberopa ställningen i Frankrike. . De inrättningar, som skola skötas af folket, skola äfven utan statens mellankomst af folket bekostas, och detta bör kunna ske desto heldre, som folket i alla. fall är den som: i sista hand får bestå alltsammans, Kommunala utgifter böra således bestridas genom kommunala afgifter elier sammanskott. Detta är det enligt principen rättas s Men då vi jännu icke ega en sådan. organi-. sation, att. nödiga medel på detta sätt kunna för ifrågakomna ändafnål. beredas, torde de: flesta lägga mindre vigt på sättet för pengarnes anskaffande, blott de komma hushållssällskaperna. till. godo, och ropet på statsanslag lärer. väl i detta såsom i andra fall svårligen kunna förekommas, Det skulle emellertid vara önskvärdt, att vederbörande togo i öfvervägande, omicke ifrågasatta medel kunde erhållas på sådant sätt, att de med en viss procent utgingo af någon afgift som för statsverket upptages från jordbrukarne.. De fingo då -emottaga. sina egna pengar till .befordrande af sitt bästa, . och de skulle derigenom synas mindre beroende af statens frikostighet. Hushållningssällskaperna hade så!edes räddat något af en sjelfständig existens och icke stängt vägen för sig till en bättre framtid. Vi skulle i detta hänseende vilja föreslå, att vissa procent af den i hvarje län uppburna brärivinsskatten ställdes till hushållningssälls skapernas disposition, för att ranvändas till jordbrukets befrämjande. Anslagen blefvo väl härigenom mycket olika för de särskilda länen; men det böra de ju i alla fall blifva, och skulle något län erhålla för litet belopp, kunde väl ersättning från annat håll beredas. Kan nögön annan uttänka en mera lämplig afgift för berörde ändamål än bränvinsskatten, sa Källa vi ej på vårt förslag. Det är framstäldt endast för att fästa hushållningesällskapernas uppmärksamhet derpå,-att de böra så litet som möjligt tigga om statens. biständ, och att de-såtedes, om anslag skola begäras, helst böra söka att få någon viss andel i ex eller annan afgift. från deras egna territorier, hvarigenom anslagot ErKåller utseende mera af-en kommunälskatt än ar elt understöd från statens kassor. -Vi tro. också att representationen skall, om en sådan. utväg väljes, blifva mera friköstig: än eljest komme ätt blifva fallet. — Frågan om hvad den offentliga pressens värdighet bjuder och förbjuder har emellan 088. och vår politiska antagonist Svenska Tidningen blifvit föremål för en strid, som vi frukta länder allmänheten till föga uppbyggelse; det oaktadt äro vi nödsakade att ännu för några ögonblick fortsätta den till följe af en utmaning i dagens nummer af vår vederdeloman. Vi hade vågat göra Svenska Tidningen uppmärksam på vådan att underrubriken sinsörnidty emottaga tillvitelser af den art, som innehållas: i tvenne med nafnet Algrån undertecknade ochi Sv. Tidningen infördaartiklars Derpå svarar. vår motståndare: Man måste sakna de första begreppen omen tidnings kall för att kländra intagandet af en insänd artikel, emesdan dess tankar rörande en allmän fråga ej behaga.s Är det en: allmän: fråga att nedsätta en förening af högt aktningsvärda medborgare, som lörlöst egnat sin tid och sin möda åt en enligt Sv. TT. sjelf så högst välörande inrättning som sparbanker,? — Viare heter det: Redaktionen lägget ingen censur på insändares. skrifter; så framt de icke RR