BELLA H.) OCTAVE FEUILLET. ,Men så låt mig höra hvad han sades, bad Herv och kokade af sin genomvåta kappa. Nå, general, sade han, utan smicker, så har ni der så dugtiga grenadierer, dragoner och andra, att jag aldrig sett bättre folk ens bland reguliera trupper. Jag har ändå flera att tillbjuda er, min herre, som jag ej känner, svarade medborgaren Humbert; ni har sjelf dugtiga gossar, och ni tycks ej vara den sämsta ibland dem., Det var bra taladt på ömse håll, sade Hervå allvarsamt; men hvar äro de blå eller deras arme för närvarande? : Ja, hvar den är, se det är just knuten att vetan, återtog hussaren. Ni kan tänka er, min officer, att allt försvunnit: infanteri, kavalleri, kanonerna som de tagit af oss, ammunition, allt är som vore det sjunket under jorden. Ingen menniska har sett det, ingen vet hvar det är. Man har ingen kunskap derom. Landet ser alldeles lugnt ut och ingen fiende syns till; men det låter så ibåligt under fötterna, alldeles liksom man ginge på en underjordisk håla. Följer ni ej med 08s nu, officer ?n Nej, varade Herve. Adjö, min vän; du kan nu fara din väg; se här har du litet till att värma upp dig för. Hussaren förde sin ena. hand till kasken; bre 2 andra tog hart det si Herve Ihjöd hon ch derpå galopperade ban stöds om, och derpå galopp En half timme derefter steg Hervå af sin häst, utan för porten till ett värdshus vid landsvägen straxt utanför Ploermel; dess yttre var helt anspråklöst, endast förskönadt, som alltid var vanligt, med en krans af äpleträdsvistar. Sedan Pelven bedt en liten gosse med träskor, som skyggt och misstroget betraktade honom, hålla sin häst, ingick han i köket, der trenne bönder sutto framför en stor spisel, pratande ifrigt och halfhögt ;sins emellan. De uppstego genast, liksom af vördnad, och slutade diskursen; sedan närmade 5) Se Å.B. N:is 37, 39, 40, 41, 43—45, 47, 49, 50, 52, 53, 55—57.