mentera henne för hennes skicklighet i kokkonsten, och hennes ordning i serveringen; derpå, då han trodde sig stå på någorlunda god fot med henne, började han åter fråga om ställningen i landet och begärde af henne några detaljerade underrättelser om den rådande sinnesstämningen och frågade, om hon trodde att han utan hfsfara kunde våga fortsätta sin resa, Värdinnan svarade att hon, Gudi vare lofvad, ej brukade förgifta de besökande som togo in hos henne, och alt om unga herr adelsmannen, unga herr medborare officeren, vill hon säga, hade lust alt till: ringa natten i hennes värdshus, så skulle han få se att hans lakån voro lika rena som duken och porslinet, hvilket allt varrena sanningen, derom också Herve fick tillfälle att sednare öfvertyga sig. Den goda Ggvinnan tillade, att hvad som angick trakten utom Ploermel, visste hon ej något med säkerhet, ty hon hade ej på tio års tid satt sin fot utom Ploermels område, således kunde der ha passerat mycket som hon var i okunnighet om; och att dessutom, unga Berr adelsmannen, herr medborgar officeren, ville hon söga, kunde bäst få reda hvad som tilldrog sig, ifall han fortsatte resan, hvilket hon ändå i alla händelser rådde honom att afstå ifrån, ehuru hon visst ej hade några egentliga skäl för ett sådant yttrande. Hervå fick nöja sig med dessa underrättelser, hvilka vi i korthet framställt för våra läsare. Han uppsteg från bordet, och då han säg att natten var inbruten, sade han åt värdinnan att ban ämnade göra en spatsertur i staden och att han önskade att hans rum skulle vara i ordning till -hans återkomst. En timma derefter återkom han, bärande ett stort paket, omlindadt med en silkesduk; Han betalade sin räkning och tillsade att han ämnade bege sig af mycket tidigt följande morgon; derpå gick han in i sitt rum, sedan först värdinnan utförligt beskrifvit för honom alla dess fördelar; : a E Följande dag, då junimorgon de solstrålar belyste de klara kendiaslanter, som gårdagens storm hade utstrött på trädens blad, syntes en ensam resande i såkta traf följa den vägsträcka, som. går vesterut från Ploermel. Det var en man i blomman af sin ålder: en hatt med vida brätten skymde en del af bans utmärkt vackra drag, hvilka skarpt kontraste