BA NN RN AA le sig under stora sinnrika evolutioner så. småningom dörren, medan Hervå gjorde värlinnan några likgiltiga frågor, och försvunno snart en i sender, under det de kastade mindre vänliga blickar på den republikanska uniformen. Värdinnan, en fyratioårig matrona; groflemmad och rödblommig, tycktes ej hel-; ler i början med godt öga se den hedervärda; kund, som himlen och stormvädret sände, henne; men, bevekt af den unga mannens; hyggliga utseende, och den belefvenhet med hvilken han uttryckte sig, jemnades så småningom rynkorna i hennes mulna anlete till ett småleende, och hon svarade, att hon säkert skulle göra allt som stod i hennes makt, så att den unga adelsmannen, den värdige medborgaren ville hon säga, ej skulle ångra det han tagit in hos henne. Under detattvärdinhanställdeiordning qvällsvard åt honom, tog Hervå plats på en af bänkarne som stodo nära spiseln, och, medan han lät i sina utanstöflor och sin kappa torka framför elderi,försökte han att få veta hvad mantänkte der; på orten, hvartill den tystlåtna matronan. syarade, att det var just inga nyheter söm lönade mödan att upprepa, att dessutom nog hvar och en visste hvad som borde omtalas eller förtigas, att man aldrig borde förmycket krafsa i maten; eller tala för mycket om mnatten, och hvad henne beträffade, med den goda Gudens bistånd, hvar och en visste att hon alltid haft mera böjelse för att stoppa till sin mun än att lemna sin tunga någon frihet att förtala sig. Väl aktande sig att strida med henne öfver denna punkt, hvilken likväl kuns nat bestridas, svarade Herv,det han var blott en vanlig resande,-att han visst ej tänkt på att locka någon, hemlighet ur hennes mun, och att han endast önskade veta, om det väntades några rojalistiska. trupper till Pioermel. Ora han skulle sätta tro till värdshuswärdinnans försäkringar, så fanns det ej ens en skyrat till en sådan förmodan, och de republikanska ryttarne, som han mött, hade säkerligen blifvit skrämda af sin egen vålnad; hvarom den unga krigaren också lätteligen öfvertygade sig, ty han hade ofta gett de tappraste soldater gifva vika för en oförklarlig panisk förskräckelse. 7 i vi Under det han åt qvällsvard, försökte han likväl att återkomma i med sin försigtiga värdinna han börjäde med att kompli