Aftonbladet – 9 mars 1852, sida 2

ning. — En insändare i dagens hummer af Sv. Tidningen, som undertecknar big M., har bittert kländrat oss derföre att vi för några dagar sedan aftryckt Runebergs skaldestycke Sveaborg — sedan det hkväl förut varit synligt i åtskilliga -landsortstidningar. -Hr M. bes skyller oss att icke allenast hafva brutit emot grannlagenheten på ett sätt, som möjligen kunde tillskynda den ädle skalden något personligt obehag, utan äfven. förgripit oss mot den litterära eganderätten. -Det skulle djupt smärta oss om det förra blefve händelsen, men vi våga likväl tro att faran ej är så stor. Det ifrågavarände poemet är ej obekant för de ryska auktoriteterna, .då det af censuren blifvit undertryckt, och dess innehåll: bör således ej kunna ådraga den berömde författaren någon förföljelse. Då vårt blad dessutom är förbjudet i Finland, bör-denna fara vara så mycket mindre, då spridningen af det :herrliga skäldestycket vester om Östersjön ej kommer att i Kejsarens rike åstadkomma någon förargelse. Avad deremot den litterära -eganderätten angår, göra vi oss förvissade att den ädle författaren sjelf skall dömma mindre skoningslöst än -hans vän, i.Sv. Tidn. om genom värt förhållande några tusen svenska bjertan klappat vid läsningen af hans sköna dikt, som måhända eljest aldrig kommit till den större allmänhetens kännedom. — I anledning af Svenska Tidningens polemik mot en i Aftonbladet införd uppsats ur Barometern om förhållanden i Kalmar stift, yttras nu i,.Barometern vidare: Vårt klander, eller, rättare sägdt, vär rojalistiska orochar ingalunda varit rigfad mot personen Genberg, — den vi, tvärtom, också i Barometern, önskat hit välkommen, ty kan är ju en af det nya skolsystemets fäder och gynnare. Vår oro har gällt rojalismen såsom svensk statsprincip, hvilken princip, till vär stora ledsnad, icke sällan blifvit så handbafd, i statslifvet, som hade tidtals nägon omedveten rabulism kringsväfvat höga vederbörande. Eller hvad annat är det än ett slags råbulism, detta sorgliga vacklande också på ecklesiastiktaburetten;-deriffän -man hade väntat och önszat mera bestämda -ätgärder, sedan det bekanta -cirkuläret, om nya skolordningen, hade utgält . ..; Och — för att tåla som pur royalist — hvi har monarkismen låtit förleda sig att till ett slags missfoster omskapa det välbetänkta beslutet angående landthandeln . . . Kan väl Sv. Tidningen förmena och vilja pästå, att slikt är konservativt handladt, i den mening, som konservatismen bör tägas, d. v. s. sä, att. kvad regeringen , efter moget betänkande , gjort hafver, till allmän båtnad, det skall icke, efter en kort lids förlopp, kunna. uppfhäfvas, eller ändras, så; att hufvudsaken tillintetgöres, och sädant-allenast-för :det, att de-oblyga korporätionsintressena önska det. De hbemta friskt mod, just at rojalismens synbara lättrörlighet. Men lätom oss återgå till frågan or pastors och biskops-tillsättningarne : Sv. Pidn. säger, satt regeringen skulle. anse biskoparna öfverflödiga och vara likgiltig för deras tillsättning, är, otroligt... Nä väl! Också vi äro längt ifrån att vilja anse det för troligt, isom skulle undergräfva konungamaktens anseende deh beständ. Men hvarföre ställer -.man sig då sä, söm ville man icke veta eller visste man icke huru rojalismen bör värda sitt eget och nationens; samt allmänna ordningens intresse . . . Icke sker det genom att låta -maktpåliggande befattningar stå vakanta i äratal, under hvilken tid ett slags anarki mäste uppkomma — säsom det ock har skett vid Kalmar läroverk, — samt i stiftet, för öfrigt ... . Nej ! Den konstitutionella konungamakten bör. vara män o.n att å hvarje af grundlagen bestämd plats alltid hafva nägorlunda försvarliga representanter, ty grundlagen bjuder det och den vältänkande delen af Svenska folket vill så hafva det . . . Hvi skall det då uraktlätas, — om icke-för att misskreditera rojalismen och bereda dess samt.det vältänkande Svenska folkets inbördes oenighet, hvarigenom aldrig nägot godt, för landet, har uppkommit eller kan beverkas. Tvärtom, har det alltid varit Svenska folkets och Svenska rojalismens olycka, när de missförstätthvarandra. Och dertill önskar visst icke -Sv. Tidningen No Ra