Aftonbladet – 9 mars 1852, sida 1

Xx BELLAH) AF OCTAVE FEUILLET. Generalen hade närmat sig fönstret, han förblef några ögonblick med ögonen skarpt rigtade mot tomma rymden och ögonbrynen sammandragna, liksom ett rof för en plågsam obeslutsamhet; derpå vände han sig tvärt. I den händelse, återtog han, att jag på mitt ansvar skulle återgifva er friheten, hvilket. bruk ämnar ni väl göra deraf? Ty jag kan ej mera tänka på att använda er, åtminstone för det närvarande. Låt höra er mening. Jag skulle bege mig af direkte till chouanerne, direkte till prinsens qvarter, efter der nu en gång finnes en prins.s Är ni galen? Jag skulle återtaga mitt namn och min rang 1 samhälletx, fortfor den unge mannen med värma; ty jag bar behof af de privileger dessa gifva mig för att kunna säga åt bjelten i den komedi man på min bekostnad spelat: Min herre eller ers höghet, gerna för mig, ni ser när inför er en adelsman som ni, hvilken fordrar räkenskap af er för den fara i hvilken ni genom en brottslig beräkning störtat, ej hans lif, men hans heder. ;Och hans kärlek !v tillade generalen skrättande och höjande sin arm teatraliskt. Vid min ära! Hervå, om detta också är en galenskap, så behagar den mig ändå likafullt. Jag är ej född adelsman, långt derifrån, som mn väl vet; men jag vågar påstå att jag skulle ha blifvit det om jag lefvat i de tider, då dej endast fordrades tycke för äfventyr och lite djerfbet i hjertat för att uppnå detta mål. 1 alla afseenden är detta förslag oförnuftigt, ock ) So A.B. N:is 37, 39, 40, 41, 43—45, 47, 49 50, 52, 53, 55 och 56.