Aftonbladet – 9 mars 1852, sida 1

Några gonblidk sednare, galopperade Pe ven och den: lille löjtnanten på vägen tid Rerines ;meny: sedan de tillryggalagt två ma fann Hervå sig hödsakad att taga af på en sidoväg för att undvika passera staden, hvilket kunde vara menligt för honom. Der. åtskilj-. des de båda unga vännerna ungefär två timmar före solens nedgång, den ena föratt återvända till den kommenderande generalen; den andra för att möta de nya faror hvilka hans. bäftiga känslor, som förolämpad man och svartsjuk älskare, eggade honom att söka, tvärtemot alla klokhetens råd och invändningar: IX. Brick ditt blod, B aumanoir, så skall din törst släckas. su e vi Gammal ballad; Följande dagen ungefär på samma tid som då han skiljdes från sin vän, genomfor kommendant Pelven i släpuniform vägen från Plelan till Ploermel,; och han försökte. påskynda: sin hästs trafvande, för att: upphinna sistnämnde stad, innan ännu den storm hann utbrista som bådades af de hotände skyarne; Ett; mörkt moln utbredde sig längs horisonten och sänkte sig allt mer och mer emot. de af ingen vindfläkt : skakade: trädens toppar. Då och: då föllo stora sregndroppar på den dammiga vägen. Rundtomkring på fälten rådde den hemska och så högtidligt lägna tystnad, då hela naturen tycks liksom samla sig för att möta en hotande fara: MIT Hastigt bröt en blixtståle fram-genomden mörka molnmassan ; en -mångdubblad åskknall kom marken att darra, och i detsamma. nedstörtade: från det delade: molnet en flod af hagel: och regn, och inhöljde jorden nti en tjock dimmas.s Herveås häst, bländad af åskan, skrämdaf störtskuren, tog ett skutt åt sidan, stadnade tvärt, och återtog derpå ögon(blickligt sitt språng med så vild fart att det