Aftonbladet – 8 mars 1852, sida 2

I —— I ———— SÖ RR Lefve republiken I utropade Francis, i det han kastade sig om Hervås hals, i ett anfall af innerlig -hänryckning. Ni ser, kommendantv, sade Hoche, natt herr Francis har återskänkt er sin högaktning. Ni torde ursäkta mig, att jag ej visar mig så hastig. I mina ögon, är ni alltid brottslig, åtminstone förtjenar ni att anklagas för en ytterlig. oförsigtighet. Sanningen är den, att vi tack vare eder fått en Bourbon på halsen, Jag behöfver ej uppräkna för er alla de olyckor söm en. dylik händelse skall. medföra; men huru är det väl möjligt att de misstänkta till. dragelserna under er resa ej allvarligen uppväckte ert misstroende?, En enda punkt, lagd i dagen, utaf en väfnad af bedrägerier för hvilka vi varit ett mål, är oftast tillräcklig för att låta oss genast fatta alla dessa trådar. Det stod nu ögonblickligen klart för Hervås minne, allt hvad som passerat, på ett sätt som tydligt visade honom en massa af anklagelsepunkter, och alla de tvetydiga omständigheterna under tåget; skottskans ytterliga förbehållsamhet, uppträdet vid chroachernas slott, Bellahs ord och enträgna uppmaningar vid stenheden, och slutligen det hemlighetsfulla hos den individ som följde fröken. de : Kergant Kp hennes nattliga van. dring. Denna sista hågkomst trängde sig djupare än alla de öfriga uti den unge mannens särade hjerta, ET . Min general, jag har varit gäckad och förd vakom ljuset på ett ovärdigt sätt. Min syster är ett barn som har trott sg. endast deltaga i ett förträffligt spratt, . Men hvad de andra beträffar, Så. ..? Kommendanten !Pelvenz slutade meningen endast genom en lång skakning på hufvudet, som antydde en bitter känsla af ovilja. (Forts. följer.)