Aftonbladet – 8 mars 1852, sida 1

markiska passioner och den gigantiska äreystnad som störtade den första republiken, ställa en Washingtons mäktiga, oegennyttiga personlighet. Man hår åtminstone gjort honom ten. hedern satt efter hans död ställa honom ika shögt med den som skatade äran högre in friheten. Men Försynen hadectitstakat en trång gräns för deme utmärkte fbs: tillvarelse. Den yktbara republikanen skref medraska drag sitt namn på historiens blad, liksom hade en sorglig aning påskyndat hans lands rörelser. På detta så stolta ansigte, och tvärt igenom letta leende, kunde man stundtals läsa detta olyckliga drag af mjeitsjuka, som ännu efter irbundraden lånar ett så rörande behar åt Germanici minne, och hviket drag så helt och hållet fattades Cesar. : Det är eit af romanskrifvares fel, om ej, rättare sagdt, brott, att de vanligtvis inom sin inga. sfer inskränka och neddraga historiens största män. Man kan visserligen till deras irsäkt åberopa. det slags egna imtresse, med nvisket man alltid ser: dessa halfgudar nedstiga från sin ståndpunkt på mennisköslägtets vanliga område; men de missnöjda ega likväl alltid rätt att likna skribenterna vid barn, hvilka skulle vilja i sina lekar begagna sig af krigets ochindustriens mest storartade verktyg. Huru det nu än må vara, så återtaga vi vår ;afbrutna berättelse, i den -öfvertygelsen, att vårt fel är till hälften förlåtet, och vi fortsätta således med lättare hjerta. Generalen förblef ännu, sedan han befriats från (konventsledamotens närvaro, några minuter fördjupad i dystra betraktelser, med sänkt hufvud och drömmande blick, Sedan, lik en man som -beslutsamt finner sig uti alla de följder en oäterkallelig handling medför, och som öfvergår till. andra tankar, reste han sig häftigt och närmade-sig ett fönster som vette