Aftonbladet – 8 mars 1852, sida 1

åt: gården ; han tycktes ej finna der hvad har sökte, och började otåligt gå af och an på golfvet, ofta stadnande helt tvärt vid fönstre reller framför en pendyl på enkonsol,7 Emel lanåt gaf han liksom ofrivilligt luft åt de stormande känslor som herrskade inom hans:uppIrörda bröst. ; Hvilket bedrägeri! mumlade han. Så: dana kunna menniskor varat Hård, oväntac lexa! ... Narr för honom... Hans lekboll... så länge... så öppet. Och hvilka olycko: han skall bli em orsak till! .. Så mycker blodsutgjutelse! En skymfande förolämpning mot mig!:; Uppenbart brott mot staten... Usling! 3 ... Billret af en sakta knackning på dörren afbröt generalen i sina betraktelser. Sedan han ropat att man kunde komma in, öppnades dörren och kommendanten Hervå de Pelvens utmärkta och behagiga personlighet framställde sig för generalens blickar, t Generalen gick långsamt emot. den, han för en timma sedan kallat sin vän, och börs jade att betrakta honom meden serdeles uppmärksamhet, liksom sökte han att utforska i dessa välkända drag något hemligt tecken, något hittills undfallet styggt drag. Slutande tvärt sin examen med. ensuttrycksfullhöjning på axlarne, satte han sig vid bordshörnet, der hans värjklinga. låg, ochsyttrade under det han oafbrutet förskandesåg på Pelven: Hvar är Franeis?, ; Denna fråga kunde-ej rycka Hervå ur den stumma förvåning uti hvilken generalens oförklarliga emottagande försatt honom: Jag frågar er, hvar är Franbis,, upprepade denne med högre röst; hvad har ni-gjort af honom? ,Min: generals, Svarade den unga kommendanten, Francis är ännu der nere på gården. Vi hafva myss-anländt hit tillsammans,