Aftonbladet – 6 mars 1852, sida 2

blef så en fång stutd med händerna för änsigtet, försjunken i sorgliga tänhkar. : Det enda vittnet till denna själsångest var ej af den karakter att man kunde af honom vänta sympathi för någon mensklig svaghet; huru ädel än dess källa måtte vara: det röj: des snarare en känsla af hemlig tillfredsställelse uti den tvetydiga blick, med hvilken han betraktade den unga republikanska generalens nedslagenhet. Det som troligen skall förvåna dig, återtog han, det är den höjd af djerfhet hvarpå din såkallade vän wisar prof. I stället för att, som klokast vore, qvarstadna hos den han så väl betjenat, försäkrar man mig att han snart lär vara här hos dig igen för att genom spioneri fortsätta det han börjat genom förräderi.s Spion! Pelven ! mumlade generalen, liksom sammansättningen af dessa begge ord varit för hans sinne en olösbar gåta. Framför allt annat, medborgare general, måste rättvisan hafva sin gång. Generalen dröjde en stund med sitt svar; sedan lyftade han sitt hufvud och yttrade, liksom väckt ur djupt begrundande: ; Ni har rätt medborgare representant, rättvisa skall ske.n : Jag ämnar invänta Pelvens återkomst; du skall gifva mig en tillräcklig eskort för att ledsaga honom till Rennes, der jag vill förhöra henom i mina kollegers närvaro. Och derpå må han dömas efter revolutionsmaxim. ,Jag har sagt dig, medborgare, att rättvisa skall ske; du förstår mig.n ;På intet vis, svarade representanten med uttryck af en liflig bestörtning. xKan jag väl tro att du ämnar undandraga denna grofva brottsling nationens rättvisa bestraffning. Jag har af nationen fått all den makt som fordras för ätttjena eller hämnas den; jag behöfyer.ej vädja till någon annan makt,,