— STOCKHOLM, den 6 Mars. Uti en med M. D. Th. Algren undertecknad, i Svenska Tidningen meddelad: uppsats om banker, ha, enligt. hvad vi i:går omnämnde, åtskilliga anklagelser blifvit gjorda emot Stockholms. stads sparbank, hvilka väl i och för sig äro af den orimliga beskaffenhet att.de icke förtjena någon allvarsam tillrätta visning; men då de, utan någon reservation, blifvit utspridda af en tidning, som ej länge sedan i sitt program sade.sig hafva till syftemål att höja tidningspressens både värdighet och värde från ettiråkadt moraliskt förfall, hvarunder pressen blifvit ett medel att förderfva hvad den borde främja och att undergräfva hvad ;den börde stödjar, kan möjligtvis någon del af allmänheten häraf förlelas att lyssna till anklagelserna och tro att sparbanken icke vidare förtjenar att främjas, och att Svenska Tidningen, derföre genom en för andra gången .i denna sak framträdande insändare ämnar nitiskt arbeta på bankens uttdergräfvande. : Som vi deremot räkna sparbanken? till de inrättningar som böra främjas, ha vi gjort oss underrättade om de anmärkte förhållan-s dena, för att sätta allmänheten i tillfälle att såsom vederbör uppskatta ifdergräfningsarbetet. ; ; Såsom ett stort fel i sjelfva organisationer af Stockholms sparbank atmärker Svenska Tidningens financide insändare, att sparbanken dirigeras, enligt hvad Han vill minnas, af 12 personer, af hvilka, efter häns uppgift, ingen just tagit åt sig särskilt den ansvarsfulla vården af efi sådan inrättning, utan den ene litar på den andre, beredd i nödfall ätt äfven skylla på den andrex, hvarefter insändaren fortfar: Om en enskild person, — lvars lefnådssätt och gerningar alltid äro;lättare att controllera —y hade stått i spetsen för inrättningen, med verkligt, yttre både lekamligt-och andligt :ansvar, som han bestämdt vetat icke kunde eluderas, så skulle tanken på ansvaret snart nög hafva sågt horiom, att en sådan inrättning ej finge riskera någon förlust, på sanima p gom användandet af sparpenningen borde stäleller för den med god Ppappbre-ssinge tillbaka dit, utan en förlagsoch kredit-bank för samhället Sa som sädant och för den moraliskt; säkra arbetaren, — jag menar sjatsmannen. Htiersaren av dtverkaren —, som tillika, sjelf eller genom vehelbörä0de corporation, kunde ställa gällande ytItre säkerhet. Men felet ligger icke ensamt i institutionerna — det ligger mest i en bristande. eftertänka, som icke tillåtit samvetsenlig uppfattning af ändamålet och ansvaret. För undvikande af vidlyftighet, nödgas jag här framställa exempel. Om Stockholms stads sparbank, som; emot ändamälet, ri gjort sig till ländets största kapitalist — (kapitalist är icke. den som Besitter mycken egendom; utan den som fritt disponerar mycket mynt) — icke hade förbisett sitt ändamäl, så skulle Stockholms stad längesedan. haft både. gaslysning och vattenledning, och större säkerhet kunde väl ej bänken fått, änden gemensarhma ansvarigheten af hvarje skattskyldig inom stadehs murar, representerad genom högsta stadsmyndigheten; likasom säkert är, att större välsignelse ej kunnat beredas af den sparda penningen, . hyarp banken dä redan för längesedan skulle kunnåt gifva högsta lagliga ränta. Man skriker på den enskilde, men på de fullstoppade, välsignelselöst verksamma kassornå har man inga anspråk! De kanna. ej för Tsina reglementen, säger man. Nä! hvarför ej bereda ändring i föreskrifterna, innan tiden utkräfver den nödtvungna? Ännu ett exempel: Stockholms Sparbank har midt för sina ögon sett bedrifvas det störsista procenteri genom assistansen. Kunde väl banken hafva användt sina liggande kapitaler (den hade vid 1851 års slut, utom sin egen kassa, i banken innestående banko rdr 101037: 4, 3) bättrerän att förlägga denna inrättning, och kunde den väl haft större säkerhet än ansvaret af Drätselkommissionen, som nu mäst öfvertaga detta för dess verksamhet alldeles 1 främmande bestyr, utider det den mäste läna pengar laf den enskilde för att kunna bygga en bro-kaj?