j Hvad säger du? Nej, detta är omöjligt!l! itropade den unge republikanske generalen, I! vilken nu ögonblickligt förlorade det obell cymrade utseende, med hvilket han hittills sökt dölja sin: sårade: stolthet. Det skullel vara förfärligt! tillade han med lägre röst. yDet är säkert emedlertid.. Dubesme och Humbert hafva sett honom; Humbert har: till och med talat med honom under striden. Det lärer vara, påstår man, f. d. grefven af Artois. Grefven af Artois! Omöjligt!l, sade ännu en gång generalen, hvars lifliga åtbörder förrådde en djup sinnesskakning. Ett ögonblick förr än du inträdde mottog jag underrättelsen om att hans adjutant, f. d. markis-de Riviere; vore ankommen : till qvarteret vid Charette; men om prinsen ej ett ord; han hade ej-lemnat Englands jord. Och huru, hvarest, vid hvilken olyckstimma har han kunnat sätta sin fot på Bretagnes kust? Det är just. angående denna fråga, medborgare general, som jag önskar inhemta din mening. Den noggranna vaksamhet, som man iakttagit på alla håll. vid kustlandet, ger ett sådant utseende åt f. d. prinsens uppträdande, att man ej kan förklara det utan de obehagligaste förmodanden. Ordet förräderi har blifs vit uttaladt., Generalen reste sig häftigt från sin grubbJande ställning och mätte med lågande blickar representantens kalla och hårda ögonkast. IHan upprepade, med en: af rörelse darrande Istämma: Ordet förräderi har blifvit uttaladt? Emot hvem ? ,Huru kan du till den grad misstaga dig på hänsyftningen. af mina ord, medborgare general; ingen har ens tänkt på att misstänka dig... Och hvarför ej? återtog-den unge man.Inen bittert. Borde jag ej kunna vänta mig sådant i samma stund jag velat göra detts