Aftonbladet – 5 mars 1852, sida 3

höja England, det genom frisinnade ideer för; störda sjunkna fösterlahdet.-Och de: skola: taga med sig alla dem som-med sorgse Emglands fria beröring med andrå: nationer, dem som anse det bättre att nationen i stort-svälter och köper -sinaartiklar dyrt, än att! de skola hafva mindreinkomst. af sina: farmer. De skola äfven taga med sig dem, som, i majestätet seende sin Gud, i sig sjelfvase goda englar, 1 massan af folket kreatur eller: onda englar. — Se der den nuvarande ministerens bjelptrupper och krafter. Det är xemn ringa hop och illa väpnad,. Mot dem stå lord John och hans ganska starka parti; Peeliterne, den utvalda, väl. öfvade ehuru fåtaliga kämpaskaran, och den väldiga kohorten at radikala. Dessa tre, hittills hvarje uttryckande sin modifikation af liberalism, skola inom kort förena sig till ett: det är största delen af: Englands medelklasser, de enda betydande, förut och tills nu oafhängigt fortföljande hvar sin åsigt; och måttande sina slag åt alla håll, skola de nu finna en gemensam medelpunkt för sin energi, en omisstaglig fiende att drabba — det är reaktion och protektion. De skola jemka de nästan blott formela eller åtminstone oväsendtliga skiljaktigheterna, eniga stå upp mot den hittills föraktade, nu mera skenbart betydelsefulla fienden, och slå med try par armar. som Starkotters. — Vi vilja se den minister, som deremot håller stången. — Detta är den nybildade ministerens horoskop: ett års lif är det högsta man vill tillerkänna den.: Den hinner då att försöka hvad det vill säga att mot sig ega en nation, och dess parti skall måhända derigenom lära, att tiden icke går tillbaka, att den icke ens står stilla. — Måtte den lärdomen icke stadna inom Storbritannien, utan äfven sprida sig till Europas andra länder, som tyckas med hvar dag: allt mera behöfva ett lärorikt exempel. Af särdeles intresse har det varit att under de trenne dagarnas ministerkris se och höra folkets beteenden och tankar. I det yttre har intet tillkännagifvit den vigtiga sak som försiggått. — De equipager, som rullat fram och tillbaka i Westend mellan de resp. aktörerne i skådespelet, hafva väl rifvit upp litet mera dam än vanligt, nött gatstenarna och portklapparna; klubbarne ikring: Pallmall öch S:t James, kaffehusen i City och Strånd. Times . och Morning Heralds utdelningsställen häfva varit mer än vanligt besökta. Men hvad märks det bland 2Y, millioner menniskor. Vagnärs och pörtklåppars dån, fölkströmmäårna till klubbar, kaffehus . och tidningsbyråer äro för vanliga saker att här uppmärksammas. Allt kan således sägas hafva varit stilla. Men har man lyssnat till de ord som talats bland massörnå, så har mat fännit; ätt från de glänsande rennionerna hos viscountess Palmerston ända ned till ommibuskusken har samtalsämnet varit: ministerkrisen. Denna är nermligen i England icke en blott personlig partisak, utan en riksangelägenhet, och den som väljer till parlamentet, såväl som den derutanför stående, fattar saken så. Lord John Russell; Earl of Derby, äro här ej blotta namn, ljud; utan konkreta verkligheter. De äro ej ett par förnämiteter, ställda på statens högsta trappsteg vid thronen, att fullgöra vissa derifrån utgående befallningar och bära skam eller ära derför; utan de äro personer, af bestämda åsigter, dem de ega vilja och mod att bringa till handling, och de äro väl kända i samband med dessa sina åsigter. Öfver hela landet vet man hvad man har att vänta, och öfver hela landet yttrar man, allmänt och enskildt, sitt omdöme. Den allmänna opinionen är summan af dessa yttranden, och den får sin stora styrka och betydelse just derigenom; att få, om ens någon, undandraga sig ett dylikt yttrande, derigenom att äfven de lägsta bedömarne, till följe af lång vana att se och tänka i statsangelägenheter, för det mesta tänka passionfritt, döma efter innerlig öfvertygelse och utan tvekan diskutera åsigter. Politik är ej några fås tillhörighet här, den är allas egendom och derföre anser hvar och en sig ega rätt att handlägga densamma. — Man må då icke undra på att den politiska diskussioner inom hus, på gator och torg, under dessa dagar varit liflig. Men den har aldrig urartat till oordning; och en fremling eller en mec folkets vånor, med språket obekant skulle aldrig anat de tankar och frågor, som rört sig bland de strömmande tusende här. Andra akten är nu förbi. Den tredje börjas. Det är pressens. Den svettas och frustar, från södra till Horra ändan af ländet, den multiplicerar Lord Derbys program, den kommenterar, den anfaller, den försvarar. Millione bref spridas med de ilande ångvagnarne från alla kanter af riket till de olika tidningarne med omdöraen, gillande eller klandrande. Den tryckta diskussionen är snart i full gång, beräknad ätt hinna lika hänga tusenden, som den muntliga hinner individer, men endäst att. liksom den sednare, väcka tankar och näre åsigter, icke att sjelf fortlefva öfver ögonblicket. — Den fjerde äkten blir nästa parlament. Kanske redan detta. — Den femte och sikta blir ministerens fall, och dermed är det dranöat slut, följdt af sina Haändtlarptingar oc hvisslingar. — Nya aktörer skola icke saknaför !ett nytt drama, icke åskådare, icke eh hör och allvarlig Melpomene eller Clio, att ordn: och bedöma spelet. Musik, I går afton uppträdde Krr Kittter: j:r oc! Bauer emellan pjeserna å Mindre teatern Den förre spelade tvenne stycken å sitt, i Af tonbladet redan förut beskrifna fjellklavårn Vid de första ackorderna skulle man tro sit ae BT RR RA TR RN RR RR RT