Aftonbladet – 5 mars 1852, sida 1

vara upptordrad att framlagga, nar han dermed anser sig kunna verka på allmänhetens öfvertygelse och bestämma dess handlingssätt i en gitven riktning. Särdeles har man tidt och ofta aftördrat oss en bekännelse, i hvad I mån vi delade de åsigter, som i Aftonbladets föregående årgångar finnas uttålade. Vi funIno oss ej förpligtade att svara på de skolmästerliga frågor, som från flera håll ställdes på oss, dels derföre att vi trodde oss bäst kunna öfverlåta åt allmänheten att efter någon tid sjelf af vårt redaktiohssätt bedöma våra åsigter, dels emedan vi från början utsagt vår afsigt att arbeta i samma politiska riktning som det gamla Aftonbladet. Såsom särdeles inystisk förekåstade man oss den så kallade garantien, det vill säga Iden enkla omständigheten, att Aftonbladets förra förläggare trodde fig Pi grund af sin Ikänhedom om den närvarande f rläggarens politiska tänkesätt kunna försäkta : allmänIhet, som med deltagande följt blådut. att detför framtiden skulle komma att redigeras i liberal riktning, utan att föröfrigt binda den Inya redaktionen vid alla de åsigter, som unIder 21 år blifvit i Aftonbladet uttalade: Vi betraktade och betrakta ännu denna åtgärd såsom på samma gång en välvilja mot oss sjelfva och en uppmärksamhet mot allmänheen, hvilken icke kunde veta hvad den hade att vänta af en i politiskt afseende alldeles bekant och i litterärt ej heller särdeles änd personlighet. Allmänheten kunde iu ej veta hvåd den skulle tänka. Det händer så lätt att en person träder upp med klingande raser, för att slå hvad man kallar blå dunster i den kära allmänhetens ögon. Den hade så änge hört talas om tillrustöingarna för en stör konservativ tidning, som skulle utlöpa under: en liberal eller falfliberal flägg, att mången på fullt allvar trodde ombytet i reIdåktionen af denna tidning betyda ingenting och ingenting mindre än att Aftonbladet j hädanefter, under skenet af en viss liberalism, vår vunnet för de konservativa intrestena. En tidning, som afsomnade med förra årets utgång, ordäde med den älskvärda och godmodiga lekfullket, som utmärkte den ädla firart en hel del om det politiska katekesförör, som skulle värit vilkoret för de uttryck af tillit, hvarmed den förra förläggaren yttrade sig om den nya redaktionen — utan tvifvel till mången from själs lifliga uppbyggelse. Medde grundsatser vi uttalat om pressens pligter kunde vi ej bemöta inkast af denna art. Nu, sedan dessa mot oss riktade filippiker fallit i glömska, åtminstone hos mängden af läsarne, tro vi oss böra nämna, att den förra egåren af vårt blad aldrig aftordrat oss någon politisk bekännelse, att det omdöme han bildat sig om våra åsigter, och i enlighet med hvilket han trodde sig kunna lugna den delen af publiken, som befarade att . bladet skulle falla i reaktionens händer, endast och allenast var grundadt på bekantskapen med några smärre artiklar 1 litterära tidkrifter, som Tföröfrigt Visserligen icke i allt öfverensstämma med de åsigter Aftönbladet i sammå såk ytträt, och aft den nya egaren hvårken ombads eller åtog sig att såsom sin egen åsigt försvara hvåärje jota i Aftonbladets 21 årgångar, ehuru det skall blifva hans bemödande: att i allmänhet arbeta för samma mål, den sansade friheten och det förnuftiga framätskridandet. i Under sådaha omständigheter anse vi oss ha rätt att afböja hvarje ny uppfordring att ingå i svaromål på de mot Aftonbladets äldre årgångar riktade anmärkningar. Vi begagna etta tillfälle att nu engång för alla aflägga enna förklaring, då en insändare i dagens Ååummer af Svenska Tidningen, i anledning af en i vårt blad insänd artikel om Parlamentariska styrelsesättet, anser det så maktpåliggande att i denna sak erfara Aftonbladets äsigter. Vi minnas ännu, med hvilket hjertligt bifall vi läste Svenska Tidningens vid dess början afgifna försäkran, att dess spalter skulle stå öppna för meddelanden äfven af sådana politiska åsigter, som vöro motsatta dess egga. Har nu vår konservativa yrkesbroder, tänkte vi, förbundit sig att lemna rum åt liberala meningsyttringar, så kunna vi ej göra örätt i att någongång intaga insända artiklar, som äro mindre liberala än våra egna öfvertygelser. Den vår insändare, hvaroni här är fråga, står väsentligen med oss på samma Jlinia, men i några fall :stå vi dock till venster öm Honom. För egen del hafva vi af Februari-revolutionien spått hvarken ondt eller zodt; vi hafva tägit den såsom en ofait actoråplin, tillstädd af en förnuftig verldsregering för att liksom alla störa händelser låta en klar dag framgå af eh molndiger mörgon. Vi (hafva redan yttrat något dylikt. Men vi hafva både i vårt blad och annorstädes mer än en gång från oss afvändt den anklagelsen, att vi i allt vilja anse Frånkrike såsom det mönster, som borde uppställas för vår egen politiska utveckling. Vi skulle önska oss rätt mycket af Frankrikes humana lagetiftuivg, dess industriella frihet, men för ingen del dess äfven efter den 24 Februari tyranniska centralisation och förtryckande byråkrati. Vi anse i detta fall den anglosaxiska racen vida närmare beslägtad med oss i vanor och tänkesätt, och följaktligen mycket mera passande att tagas till föredöme, ehuru vi aldrig yttrat den minsta böjelse att med konst frambringa alla de förhållanden, som hos den på naturlig väg utvecklat sig, och minst af allt skulle det falla oss in att vilja Hos 6ss importera något thötsvarande -mot den aristokrati, som genom normänniska eröfringar satte sin fot på den saxiska befolkningens racke, och som ännu, ehura framför alla europeiska aristokratier upplyst, rätträdig och patriotisk, utöivar ett, 1 förhållande till medelkassen, alltför stort inflytande på dandets angelägenheter. Hvad vi deremot älska och äkta -hös engelstskönev är hans varma gudsfrukfan, bans reshet i det enskilda och hans rästlösaoch sjeifständiva drittiohet i det of.