Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 3

Vt ct Pr tunnor och fran 15SLau 20,vvd VUNEVLe Lr SOCPIS Ssockhölm 6552 SÅ och frän Norrköping 500 St. Stål från Götheborg 10,196 SI; frän Stockholm 9839 ST; frän Uddevalla 2060 SE; frän Nyköping 43 ST samt från Gefle 43 SB. Tjära från Stock: holm 22,674 tunnor; från Piteå8037 tunnor; från Umeå 6433 tunnor; från Luleå 4309 tunnor och frän Haparanda 1899 tunnor.i (Slutet följer.) RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Vid rädstufvurättens 3:dje afdelning förevar ett från öfverstäthällareembetet remitteradt mål, angående drängen Svante Svensson, angifven att hafva, den 1 December sistlidne är, medan han innebott hos ladugärdsarrendatorn Anders Petter Ljungqvisti huset n:o 31 vid Handtverkaregatan, från Ljungqvist olofligen tillgripit 2:ne fingerringar af guld och sedermera, efter det Svensson flyttat i tjenst hos traktör Flygare, den 8 nästlidne Februari, genom fönstret till Ljungqvists rum inkastat en fimmerstång, hvarigenom en lindrig åkomma blifvit Ljungqvist tillfogad. Filltalade Svensson förnekade till alla delar angifvelsen, ehuru vittnen lära kunna intyga, att han innehaft ifrågavarande ringar och äfven befunnits samma afton, då fimmerstängen genom fönstret inkastades, tutanföre Ljungqvists bostad. Mälet förekommer äter nästa thorsdag för vittnens hörande: — I dag afkunnades utslag i det förut omnämnda målet, angående olaga fällande af ett träd i Carlbergs alleen, och dömdes kontrollören Gustaf Ludvig Torslow, enär han medgifvit sig hafva lätit fälla trädet men ej gittat visa, att ban erhällit vederbörandes tillåtelse dertill, att, jemlikt kongl. förordningen den 10 Juni 1841, böta 6 rdr 32 sk. samt dessutom ersätta trädets obestridda värde 32 sk. allt banko. — Hos samma afdelning förevar äter ett mål emellan drängen Anders Gustaf Andersson och bryggareå C. C. Ackerman, rörande Anderssons yrkande, att Ackerman mätte förpligtas till honom utgifva i lönefordran tillhopa 95 rdr 28 sk. rgs samt lemna en ny sedel, enär Andersson ej kunde ätnöjas med den Ackerman redan lemnat. Som under rättegängen blifvit upplyst, att Andersson blifvit den 6 sistl. Februari af öfverstäthällareembetetför polisärenden skiljd frän tjensten och jemväl till samma dag erhållit godtgörelse för den upplupne lönen, blef, genom denna dag, afkunnadt utslag, Anderssons löneanspråk ogilladt liksom hans yrkande, att Ackerman mätte till honom utgifva ny orlofssedel, ej kunde bifallas, enär Andersson ej visat, det ban gjort sig förtjent af andra eller bättre vitsord, än dem honom i den erhällne orlofssedeln redan lemnats. ; — Qvinspersonen Maria Margretha Andersson, tilltalad för olofligt tillgrepp i huset n:o 14 vid Svenska Prestgatan, dömdes i dag, att, för första resan stöld till belopp af 46 rdr 32 sk. bko, böta detsamma tredubbelt, eller, i brist deraf, straffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt derefter en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt uti S:t Nicolai församlings kyrka. — I gär fortsattes uti poliskammaren förhöret för utrönande om orsaken till pigan H. G. H:s flickebarns död, hvilket varit till värd lemnadt hos garfvaregesällen Axel Svanboms hustru, boende i huset n:o 26 vid Hornstullgatan: Hustru Svanbom inställde sig icke; utan infann sig i stället hennes män och inlemnade en skrift, uti hvilken ban sökte styrka att det aflidna barnet blifvit. omsorgsfullt värdadt. Flere vittnen hördes under det Svanbom af förekorne omständigheter utvisades i förmaket. Desse berättade: Enkan Forssling: att barnet varit friskt och färdigt då det af pigan H. lemnades till vård åt hustru Svanbom; den halmkudde, på hvilken barnet legat om nätterna, hade hela dagarne, säväl under snösom regnväder, hängt ute på ett plank ä gärden tillika med de linnen hvarmed barnet till natten lindades. Pigan Jansson, tillspord om hon vöre i Svanboms tjenst, nekade till en början dertill; men sedan hon åf såväl hr polismästaren som ätskillige vittnen blifvit uppmanad att tala sanning, erkände hon under tårar att så verkligen var förhälländet, tilläggande att husbondfolket anbefallt henne att sädant fördölja. Sedan hr polismästaren derefter uti allvarsamma Ordalag uppmanat henne att utisin berättelse hålla sig vid sanningen, började hon afgifva sitt vittnesmål, och erkände att parnets enda sängkläder för natten, bestäende af en halmkudde, om dagarne haft sin plats uteä gården, äfven om det snöat eller regnat. På fråga om orsaken dertill svarade Jansson, att fru Svanbom ansett sig böra på sädant sätt förfara, emedan hon i rummet dagligen päräknade matgäster.: Svanboms eget jemnäriga barn hade haft plats i särigen, dä deremot det-till värd emottagna under dagens lopp fått sitta ä gölfvet och om nätterna hvila 4 den på aftonen från gården hemtade kudden. : Flera vittnen hördes derefter, hvilka intygade att barnet friskt, ehuru svagt, lemnats tillSvanbom, men: igenom förkylning och försummad skötsel blifvit så ivanvärdadt, att dess ben alldeles hopdragits. Barnets xropp hade varit alldeles öfverhöljdt med liggsär, ty edan den: olyckliga varelsen icke längre, enligt vittmenas utsago, kunnat sitta ä golfvet, hade det blifvit lagdt å tvenne rottingsstolar, utan att få en kudde under sig. Svanbom blef nu inkallad och uppgaf på gjord tillfrågan; att han icke, oaktadt barnets sjukdom beränkligen tilltog, påka lat låkare. Barnets moder, en ung tjensteflicka, äfven nu vid förhöret närvarande, syntes med bedröfvelse ähöra det behandlingssätt hennes barn rönt. Mälet uppsköts tills i morgon och skulle barnets lik under tiden undergå medicolegal obduktion. Hustru Svanbom är ålagd att i morgon, co äfventyr af hemtning, iakttaga personlig inställelse. — I dag hölls uti poliskammaren ransakniog an: gående ett sistl. gärdag föröfvadt sjelfmord. Handlanden Lettström hade säsom vid förhöret upplystes, för 8 år sedan antagit sockerbruksarbetären Olssons sanvärdade och vanartige son Carl, i sin tjenst samt bekostat dess undervisning och uppfostran. Hr L. hade lerefter, säsom han yttrade sig, fäst sig så mycket vid gossen, att denne tillvunnit sig hr L:s förtroende att förestå dess salubod. Gossens moder bade genom att däligt föredöme ständigt äter sökt dana honom till avad han under: sitt vistande i föräldrahemmet varit — en hamnbuse. Gossen hade i går förmiddag blifvit af br L. allvärsamligen tillhällen för det han frän an närbelägen källare hemtat dricksvaror och desse jemte-en annan person förtärt. Han skickades dersfter i ett ärende till staden, men dä han dröjde nog (änge, anbefallte hr L. sin dräng att jemte en socxerbruksarbetare från hr L:s ä Clara Östra Kyrkogata selägna magasin hemta varor till boden. Dä dessa xommit in på gården; bade de funnit dörrarne öppna, ch vid inträdet i magasinet bade de mötts af den semska anblicken att träffa gossen Olsson hängande löd uti en af takbjelkarne. Folk tillkallades och fältskär efterskickades, men alla möjliga försök att återkalla. den 16-ärige sjelfmördaren till lifvet voro fruktlösa. Bredvid honom anträffades ä golfvet en tom balfbutelj, äfvensom ett :omt glas, hvilka innehällit svåfvelsyra och hvarigeaom det är att förmoda, att gossen först förtärtsvafselsyra och derefter hängt sig. Hr Lettström förklarade, under synbar rörelse, att . gzossens förtviflade steg smärtade honom så mycket mer, som br L. icke sparatinägon uppoffring för att dana gossen till en nyttig samhbällsmedlem. Gossens moder. — vid förhöret närvarande och utvisande genom sin trasiga klädsel och sitt passiga utseende, att hennes lefoadssätt icke varit nägot föredöme för gossen — intygade att br L. med största ömhet värdat hennes son, och sådant intygedes äfven af poliskommissarien Jäderin, äfvensom flere vid förhöret närvarande personer. Hr polismästaren förklarade. att han inhemtat underrättelse om den ber