Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 2

sedan föll hon fill marken och grät länge högt, med ansigtet doldt i sina händer. VII Republiken, min nådiga, kan ej störta honom, huru litet den än frågar efter att bibehålla honom. Lettres de Voiture. Republikanska armeens förnämsta kårer hade vid den tiden sitt hufvudsäte i Vitr, på gränsen emellan YTile-et-Vilaine och Noayenne. Genperal-en-chefen bodde uti en tarflig boning, belägen emellan Rennes och Vitre; hans bostad var ett mellanting af herregård och bondgård; den egde inga andra anspråk på hedern att få hysa en sådan gäst, än sitt landtliga, undangömda läge. Vi bedja nu vära läsare förflytta sig på gården till detta residens; tilläggande att fyra dagar äro förflutna emellan de sista tilldragelserna af vår berättelse och de som nu följa. Klockan var ett på dagen; midt på den af murar omslutna plats, som sträckte sig framför hufvudbyggnaden, syntes en mängd soldater i olika uniformer roa sig med lekar och andra sysselsättningar, eller också pratade de med en viss återhällsam frihet, som vittnade om att deras befälhafvare var i närheten; de verksammaste sysselsatte sig med att polera gevär eller betsel solblanka; de mera djupsinniga lågo på marken i olika ställningar; somlige syntes uppmärkssmt följa de rörliga rökmolnens stigande mot skyn, andra åter öfverlemna sig åt botaniska studier. Ett karakteristiskt hörn af denna tafla utgjordes af tvenne grenadierer med grå mustacsher, hvilka bade lagt en grof planka tvärsöfver en afbruten trädstam och nu roade sig med att gunga hvarann upp och ned med ett tyst, högtidligt allvar, liksom berodde deras själs frälsning på den affären. : Det var till dessa båda veteraner, som en ung officer, med ett papper i