Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 2

rekommande utseendet, helt tvärt, med rynkade ögonbryn och munnen sammandragen till ett föraktligt leende; en flyktig rodnad färgade den mannens kinder, mot hvilken denna stumma förebråelse riktades; han reste sig till hälften, men satte sig genast igen med något högdragen vårdslöshet. Medborgare representant., sade han torrt, du behandlar mig serdeles förtroligt.n z Det är en ledsam vana jag tagit mig, medborgare general, att försumma emot andra de etikettsreglor, jag sjelf aldrig känt mig behöfva fordra för min enskilda del. Om det emellertid nödvändigt skall så vara, så ber jag om ursäkt derför; jag ber om ursäkt derför, säger jag, emedan jag ej vill för en sådan småsak åberopa de obegränsade rättigheter, hvarmed konventets makt och republikens intresse väpna 0ss. Edra rättigheter! republiken! afbröt den unga generalen med herrskareton. Det finnes blott en republik till i verlden och detär Venedigs maskerade republik, som någonsin medgifvit rättigheter lika med dem ni åberopar! Jag anser mig skyldig att påminna dig, medborgare kommissarie, att det finnes en gräns då den laggiltigaste vaksamhet öfverskrider sitt mål, och den får då ett annat namn., ; vÄro vi redan der? sade representanten med långsam ihålig stärama; förklara dig, medborgare: om du endast velat skymfa mig personligen, så hör jag ej till den sortens folk som för en dylik förolämpning glömmer hvad han är skyldig det allmänna; men om det är för nationalkon.entets makt som :du vill föreskrifva gränsor, så säg ut om det är konventet som förolämpningen och hotelsen gälla, så säger jag ännu en gång, säg ut; jag önskar att veta detta innan jag yttrar mig vidare.n (Forts.)