Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 2

Den som nyss emottagit denna tvetydiga ryllning, rättfärdigade den tillräckligt, hvilka ättigheter han i öfrigt kunde ega dertill, genom det asketiska allvar, som herskade i hans unletsdag och uttrycket i hans blick, begåfvad med en sällsam fasthet och okuflighet. Selan han lemnat tyglarne åt en soldat, gick han skyndsamt uppför gården in i bufvudbyggnaden och inträdde kort derefter uti ett rum, der tvenne skyldtvakter voro posterade, och under det han med handen, som det tycktes i ytterlig tankspriddhet, makade åt sidan den ena soldaten, hvilken, på samma gång. han gjorde militärisk honnör, tycktes tveka om han skulle våga låta fremlingen passera, öppnade han en af dubbeldörrarne, och skyndade in i det närgränsande rummet, samt syntes ändtligen bafva funnit det som han sökte med sådan ifver och så utan allt krus. Tvenne personer voro. i den salong der detta mindre artiga, häftiga inrusande ägt rum; vid det buller som den öppnade dörren förorsakade, hade den ena af dem, en Jjushårig, ang flicka, spenslig och liten nästan som ett barn, hastigt lemnat soffhörnet, der hon satt uppkrupen på turkiskt vis; och som hon varseblef det stränga ansigte, som visade sig i dörren, skrek hon till, tog två eller tre ste öfver golfvet och försvann bakom ett dörrförhänge. Denna hastiga flykt lemnade den mindre artiga besökaren på tu man hand med en person af ståtlig växt och elegant yttre, hvars drag strålade af en manlig skönhet, i förening med ungdomens fulla glans. Denne man bar militär-uniform, -broderad med gyllene eklöf på kragen och uppslagen: framför honom låg det trefärgade skärpet jemte en sabel på bordshörnet några steg frän soffan, der nyss ena platsen blifvit tom. Då han märkte den förvirring hans ankomst förorsakade, stadnade fremlingen med det föga fö