Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 1

-BELLAH OCTAVE FEUILLET. Bellah, återtog Hetvå saktmodigt, förlåt mig, men ni har rågat måttet afmina bekymmer. Jag ber er aflägsna er; ni lemnar här en man, hvars själ ej kan bära ännu en ytterligare smärta. Ert värf är fullbordadt — farväl l, ; Nej, inte ännu, inte så, Hervå! Jag har kommit — jag hoppades — ja, jag hoppades att åtröinstone på detta ställe vara skyddad enom de minhen här skulle väckas hos er. urudana än de tvenne långa år som skiljt 088 varit för er... sDe hafva varit sådanan, afbröt henne Hervå, att jag gerna skulle efterskänka dem, med alla de återstående dagar jag har att upplefva, för en timma af det förflutna. O, måtte Himlen vara tusenfallt välsignad, om så är! Denna tid kan ännu en gång återkomma. Ni kan åter inträda uti den familj, som är vår gemensamma; ni kan ännu återfina en förlorad far, edra systrar, alla som fördom vwvöro er så köra, min bror! Du kan det! Vill du det? Om jag blott kunde hoppas att detta blefve mig möjligt en dag! svarade den unga mannen, i det han sorgset skakade på hufvudet. Denna dag är kommen, återtog Bellah lifligt, Hör mig, Herv! riget skall ånyo börjas; jag kan säga dig, jag har ösvikliga skäl för min tro, att vår sak skall segra .: Jäg vet att detta är dig likgiltigt... men denna sak är dina fäders, de olyckliga förtrycktas, det är Guds! Du har kunnat miss) Se.A.B. N:is 37, 39, 40, 41, 43—45; 47, 49,