Aftonbladet – 3 mars 1852, sida 2

återkallade i sitt minne huru han en-qväll fördröjt sig i det dystra hvalfvet i ettaf dessa gallerier och -sedan i mörkret ej hittat utigen; då natten inbröt och han saknades på slottet, började man hålla skall efter honom, då han omsider påträffades-sanslös i ett äf gallerierna, liksom han skulle råkat ansigte mot ansigte den fagans gud; hvilken forntidens prester gingo att söka i dessa hålors eller tempels innersta djup. ön unga Bellah, hvars drömmande natur och känsliga sinne ej kunde annat än lifligt afficieras af dettla romantiska ställes behag, vår ofta Herves följeslagarinna på det druidiska berget. Då natten ibland började att med sina dystra, underliga skuggor befolka denna stad af stenar, brukade alltid den lilla uppskrämda flickan vädja till sin fosterbroders erfarenhet och söka skydd hos honom som äldre, . och denna sällhet af gifvet och emottaget beskydd hade varit för dem liksom en förkänsla af ömmare tillgifvenhet och första länken uti den kedja, som sammanhöll de båda ungas bjertan. Der roade sig deras späda inbillningatt frammana de vackra eller hemska traditioner, som tillhörde deras fosterbygd, ömsom -troende sig på mossan, som betäckte :-hålorna, se midnattsdanserskor, ömsom i:sprickorna på de gamla altaren utletande spåren efter blodiga afgudaoffer. Der hade slutligen de båda barnen erfarit den första bjertklappningen vid: en delad fara, den första glädjen vid ett utbyte åf drömmar. och illusioner. Dessa minnen hopade sig inom Hervås hufvud; utmattad af trötthet och utan att kunna tillsluta sina ögon för ett ögonblicks sömn, hade han lutat sig i halfliggande ställning mot en sten, lik en lutande bildstod på en graf, och han såg i minnet deflydda barndomsåren ila förbi Helt hastigt öfverfölls han af en häftig darrning: midtibland klipp