Aftonbladet – 3 mars 1852, sida 2

Sedan de ätit, valde grenadiererne sig sofställen under de druidiska hvalfven, och hvar och en insomnade lugnt under dessa stenar, ler seklers mossa ibetäckte fläckar: efter utgjutet menniskoblod. Francis gaf äfven vika för sömnens mäktiga genius uti ett af de groteska hvalf, som vi ofsan omnämt, under det att Herve berättade: förshonom att han fordom sett gubbar efter gammal vana bedja vid dessa reliker efter förfädernas sgudsdyrkan. Den unga befälhafvaren smålog-då han märkte vatt han gått miste om sin publiks uppmärksamhet; han ordnade med faderlig omsorg ivecken på Francis kappa, ihvilken Francis sjelf, öfverraskad af: drömmeny; ej huntit svepa om sig, och aflägsnade sig derpå i det han egnade en saknadens suck åt den:iålder, då ögonlocken tillsluta sig -så lätt och sömnen kommer liksom en förtrollning öfver oss. Sedan HervE.gått några slag omkring den fordom heliga -inhägnaden, satte han sig på ett af de enstaka borden. Detta ställe bibehöll ännu i landets -inbyggares sinnen en svag återstod af sin fordna karakter. En obestämd fruktan eller vördnad aflägsnade dem ömsom från heden, liksom från ett bannlyst ställe; ömsom togo de sin tillflykt dit för att med Evangelii. ord på läpparne -knäböja vid dessa hedniska altaren. Känslan för det underbara, som har så mycken makt öfver barnasinnet, och hvarifrån mannens mognade förnuft nästan aldrig kan helt och hållet frigöra sig, hade gjört detta ställe till ett af de käraste barndomsminnen för Herve. Ännu helt liten, med hufvidet fulit af legender, berättade vid spiselbrasan, hade han känt sig lockad till stenheden genom denna -rädslans vällust, hvilken vi eftersträfva liksom .den berusande verkningen af somliga gifter, hvilka, om mMan:togeförpmycket af dem, skulle förorsaka döden, . Han