Aftonbladet – 3 mars 1852, sida 2

kort tid sedan pengar funnos nöstan i öfverAöd, de nu åtefförminskats, utan att kanske en enda riksdaler denna tid gått ur riket? — ; En af de hufvudsakligaste orsakerna är den, att Sverige vidhåller den gamla seden, att vid denna tid af året skrinlägga en större del af sitt rörelsekapital, och sedan denna skrinläggning på samma gång blifvit utförd i alladandsändar såväl som i hufvudstaden, underkastar man sig med resignation alla de svåra följderna af samma åtgärd: Man skulle nästan kunna jemföra oss med Lappen, som, sedan han i någon bergsskrefva nedgömt sina silfvermynt, finner sig ej ega några medel för utgifter. : Hvar och en vet att staten i sina kassor insamlat nästan hela årets skattebelopp, med undantag af några bevillningsmedel, såsom t. ex. tullafgifterna; att insamlingen ungefär liktidigt utföres från Ystad till Haparanda, samt att sedan medlen kommit i de allmänna-kassakistorna, är det endast småningom under en längre tid som de derifrån åter utsläppas. Man vet också att dessa skrinlagda summor i jemförelse till vårt rörelsekapital äro ganska stora. , Likasom för att öka den skadliga effekten af berörde insamling, har man också derföre valt den tid af året, då handeln med utlandet hvilar samt exporten således icke kan skaffa medel i rörelsen. Men såsom ytterligare bevis på vår financiela omtanka, synes man äfven i öfrigt genom reglementen hafva velat tvinga flera större liqvider att ske just vid en sådan tid, då pengarne skrinläggas. Man skulle verkligen tro att alla dessa arrangementer voro vidtagna af några procentare, för att under tiden kunna fiska i grumligt vatten. Men åtminstone är staten hos oss icke någon procentare; ty dess största sträfvande synes alltid gå derpå ut, ätt göra så många pengar som möjligt ofruktbara samt att låta dem, som ej träffas af total ofruktbarhet, blifva så litet verksamma och vinstgifvande som möjligt. Bläånd sådana för penningerörelsen hinderpor stadganden få vi här framhålla, att uti de af regeringen fastställda reglementena för flera bypotheksföreningar är -bestämdt, att ordinarie direktionssammankomster skola hållas liktidigt, den första helgfria måndagen i Mars, Juni, September och December, och som stora omsättningar af kapitaler vid dessa sammankomster måste ske, verkar en dylik liktidighet en allmännare stark efterfrågan efter mynt i flera landsändar. Pengar som hypotheksföreningarne haft tillgängliga att utsläppa i rörelsen på kortate tid, förfalla då till inbetaining, för att användas till inlösen af inteckningar. Pengarne gå väl derefter genast åte ut; men då denna operation skall på flera håll, enligt reglementen, ske på en och samme dag, kan den icke utföras utan obehagliga ryckningar i affärslifvet. Dessa olägenheter bli svårast vid Marssammankomsterna, i följd af statens nyss omförmälda riksallmänneliga inkasseringar, sam emedan exnporthandeln då icke kan lemna nå