Åtgärden är alltför anmärkningsvärd, för attlemnas helt och hället utan alla anmärkningar. Visserligen har regeringen egenteligen blott godkänt rikets ständers framställning i ämnet, men saken visar säledes, icke blott hura illa den närvarande riksförsamlingen förstär och uppfattar folkets naturliga rättigheter, utan äfven huru reg. utöfvar sina prerogativer, då den utan allt betänkande uppoftrar en gifven lag och hyllar godtycket. Under inflytandet af en riksförsamling och en reg., som gemensamt söka, icke en fast och rigtig princip för sina handlingar utan — principlöshet, skola landets affärer räka i oordning, dess ekonomi hemfalla under småinteressenas intriger, och aationalvinsten blifva — misstroende. Af alla lagar viitna inga så mycket om en vacklande politik och tlen moral, som godtyckets. Af rikets ständer, så som de nu äro sammansatta, hafva vi aldrig väntat oss särdeles mycket; men af reg., som dock bör ega aägon slags enhet och gerna se att godtycket sä litet som möjligt får insteg, i landsorterne, väntade vi dock mera, än att den skulle sanktionera den nu omnämnda förändringen i handelsordningen.