Aftonbladet – 1 mars 1852, sida 2

nader tjenade till landtfokets boningar, äfvensom. stallbyggnader ochladugårdar bidrogo att, tillika med kapellet, omsluta den plan som sträckte sig framför sbttet liksom till en gård. Midt på denna plan såg man domestiker, hållande facklor, med rördnad lyssna till en gammal mans befallningr; åren hade grånat denne mans hår, utan ati de förmått kröka hans rygg, och utan att de örmått förslappa musklerna i hans. manligt stränga ansigte, Markis de Kargant var helt ch hållet svartklädd;; han hade ett sorgflo om armen och en dylik symbol prydde äfve, fästet på hans jagtknif, hvilken hängde vid lans sida. Andrea och Bellah nedstego begge på en gång från sina hästar, och marlisen tryckte dem båda på samma gång till sitt bröst. Stiftsfröken. . närmade sig setan, kasiade sig i sin brorg armar och hviskae honom några ord : örat. Den gamle adelsmannen närmade gig derpå vördnadsfullt den kottska kammarjungfrun och visade med haren åt slottet, unde! det han för henne gjord: en djup, ceremoniös bugning. Mac-Gregorerns dotter tog sedar stiftsfrökens arm och gck med henne mo slottsporten. E Följer tante mina flicbr?, sade markisen jag tycker ni nästan skla vara halfdöda a trötthet. Förlåt, min fars, inföllAndrea med bönfallande stämma; ;men viäro ej komna en samma; det är någon... .min Gud!.-.-. nå On . s9 Gå, mitt barn, återtg markisen. nMal har ordnat ett rum för er)ror.