Aftonbladet – 1 mars 1852, sida 2

biskopens utnämning, hafva föranledt ett be-l1 mötande å Svenska Tidningens sida, hvilket! påkallar några ord till svar. ; Vi hade erinrat om hvad som vid dessa; embeten vore en allmän praxis, och vi hade: bland annat åberopat alla under de-sista åren ! inträffade biskopsutnämningar såsom bevis, ! huru man hittills, och förmodligen icke utan skäl, synes hafva ansett biskopslönerna vwaral stora nog för att, när de en gång tillträdas,. hålla sina innehafvare skadeslösa för den uppoftringen att till en början tilläfventyrs hafva tjenat ett eller annat år sutan lön. Vi sadef oss icke kunna tro, att hr statsrådet Genberg, i fall han vore bestämd att blifva biskop il. Calmar, skulle fordra ett undantag för sin person från den allmänna praxis, eller att åsigten om biskopslönens tillräcklighet att äfven betäcka ett eller annat års löneförlust kunde hafva undergått någon förändring, sedan det blifvit fråga om dess tillämpning på föredraganden sjelt; och vi anförde några skäl för ienna vår tro. (Se Aftonbladet för sistlidne Svenska Tidningen är, såsom man af dess lördagsblad ser, fortfarande af en annan mening. Dess författare bestrider väl icke med ett enda ord riktigheten af våra uppgilter. Men han erinrar, att hrr Heurlin, Bergman, Fahlcrantz, och alla andra under lika omständigheter utnämnde biskopar, hafva frivilligt underkastat sig den svåra pröfningen. Frivilligt — säger han — kan en hvar åtaga sig hvad han behagar. Annat är att åligga någon såsom skyldighet; hvad icke så är,. Hafva vi väl sagt, att hr Genberg borde tvingas att blifva biskop mot sin vilja? Eller skulle vi väl behöfva försäkra, att en sådan tanke icke kunnat falla oss in? Vi trodde oss på goda grunder, och deribland äfven på sjelfva Svenska Tidningens egen auktoritet, kunna förutsätta, att hr Genberg verkligen ville blifva biskop i Calmar. Och, detta förutsatt, trodde vi oss af flera skäl derjemte böra antaga, att han i sådant fall äfven skulle frivilligt underkasta sig de vilkor, under hvilka biskopsembeten i vårt land vaniigen pläga tillträdas. Vi tillstå, att vi härvid till och med uti sjelfva hans egenskap af föredragande för ecklesiatikärenden sågo ett skäl mera, hvarföre man icke borde antaga, att det vore med hans egen vilja, som ett undantag till hans förmån skulle göras från hvad god ordning hittills ansetts fordra inom kyrkans styrelse. Men om vi rätt förstå andemeningen al Svenska Tidningens yttranden, så vore nu väl det förra antagandet grundadt, nemligen att hr Genberg af fri vilja underkastar sig det hårda ödet att blifva biskop, men icke det sednare, eller att han äfven i och med detsamma accepterar de vilkor, vid hvilka de flesta andra biskopar i vårt land hittills funnit sig. Det är oss omöjligt att vederlägga den slut: sats, som man i detta afseende måste draga af vår yrkesbroders yttranden. Vi erinra blott. att vi omtalat hvad vi i förevarande fall ansågo vara mest sannolikt, och att vi dervid sökt tyda allt till det bästa. Det är möjligt att vi misstagit oss. Och vi beklaga att i sådant fall icke kunna begagna det yttrande laf Journal des Debats om hr Montalembert, Isom Svenska Tidningen på samma sida framställer såsom. ett så prisvärdt mönster till ef: lterföljd: vi önska ingenting högre än att hafva bedragit oss. VI säga tvärtom öppet, Tatt det skulle i-flera afseenden smärta oss att I hafva bedragit oss i vår föreställning om hr Genberg. 7 Men om det nu verkligen vore så, som Svenska Tidningen låter oss förstå, att hr Genberg icke vill finna sig i den praxis, som hittills gjort sig gällande i afseende på tillsättningen af biskopsembetena, och då det likväl på andra sidan är väl bekant, i huru högt Ibehof Calmar stift för närvarande är af en bättre styrelse, än det nuvarande interregnum, så frågas med skäl: Är det då månne i sådant fall så alldeles nödvändigt, att just hr Genberg och ingen annan skall blifva biskop i Calmar? Finnas icke äfven tvenne andra förtjente män på förIslaget, hvilka måhända kunde blifva fullt ut lika dugliga biskopar, som hr Genberg? Och är det väl under sådana förhållanden så alldeles oundvikligt att Konungen, för att icke stöta sig med en vilja, i stället skall stöta ett helt stift, som dock genom sjelfva beskaffenheten af det framställda biskopsförslaget visat att det känner sig vara i stort ber Ihof af en kraftig styrelse, samt låta detta stift med dess kyrkooch skolväsende ännu uti ett och ett fjerdedels år vara hemfallet under förbistringen uti ett i flera afseenden -hufvudlöst konsistorium? i Svenska Tidningen låter äfven förstå, att hr Genberg vore så godt som ovärderlig på den plats, som han innehar. I sådant fall vore det ju väl om han blefve konserverad der, hvilket lätteligen kunde ske derigenom att konungen -gåfve stiftet en annan biskop samt i och med detsamma befriade hr Genberg från obehaget att nödgas mot sin vilja draga -tyngden at biskopskörset? Åtskilligt annat kunde vara att i anledning af Svenska Tidningens till oss ställda frågor tillägga, men vi mäste för bristande utrymme uppskjuta detta till en annan gång. ML EE PP Re RA Pr mwmmr. ; — Hi K. H. Kronprinsen har tidigt i dag t på morgonen afrest till sin egendom Fogelvik. el — Kongl. Maj:t här uhder den 18 sistl. Februari, jemte förklarande, det gatulyshållningsafgiften föl kronans egendomar i hufvudstaden skall, i öfverens. stämmelse med kongl. brefvet den 15 Mars 1849, utg: efter de ä husen faststälda värden i enahanda för hållande, som för erskilda personers fastigheter, fun nit godt tillförsäkra Stockholms stad att under entic 2 af 30 år, ifrån det gaslysning blifvit införd, dylil afgift för kronans hus och byggnader efter nämnd t rr irrittnedaninta: hväriemte K. Mai:t. i samman et HR