Aftonbladet – 1 mars 1852, sida 1

chefer, hvilka såsom allvarliga betraktade de mest otroliga förpligelser uti dessa med skäl misstänkta fredstraktter. Det är nödvändigtatt fästa läsarens uppmärksamhet på dess: detaljer från den tidens historia, på det att let följande af vår berättelse rätt må kunnafattas; men, man må ej gluta af ett dylikt prång från hufvudämnet, att denna roman hr ens det ringaste anspråk på att anses som historisk: det är en titel som den på inet vis skulle kunna försvara, och det skule vida öfvergå våra kunskaper och vår fömåga att skrifva uti en sådan anda. En dt bör visserligen ej på ett opassande sätt fringå ksrakteren af den tidpunkt och de seler hvars färger han säger sig böra: men romanens erkända friheter tyckas oss fritege den från en alltför allvarsam samvetsgrannhet. Karavanen gjorde emllertid halt uti en by, och tog sig en timmas hvila, under hvilken tid man åt middag; edan fortsattes resan igen intill aftonen, utannågon annan särdeles tilldragelse än att manpåträffade några Tepublikanska kantoneringaj med hvilka man utbytte lösen. Skymmningn började att alltmera för ögat undangömmale längre bort varande föremålen, när den jreagde Colibri framställde följande fråga ill den omtänksamme Bruidoux: : Har jag orätt, sersant, när jag föreställer mig Amerika såsor ett land der största delen af menniskornairo apor?s Sergeanten höjde p-axlarne med en häftig