Aftonbladet – 1 mars 1852, sida 1

sina landtliga göromål. Å en annan sida, hade tillochmed de öfverdrifna fördelar man beviljat royalisterne uti öppna eller hemliga klausuler af dessa fredsfördrag, bort vara tillräckliga skäl att uppväcka misstroende hos detta partis chefer, om de ock i deras sätt att behandla saken skulle hbafvar inlagt en redbar öppenhet, som historiens minst dolda dokumenter ej.ge oss anledning att hos dem förmoda. Amnestien må kanske hafva varit å ömse sidor på god tro föreslagen och antagen, men så var icke förhållandet med de artiklar, hvilka organiserade de mest stridbara vendeer och chouaner i territorialdistrikter under de rojalistiska generalernes befäl, och derigenom läto en stat uppkomma uti staten, derigenom öppnade ett varaktigt rojalistiskt tillhåll i sjelfva republikens sköte. Så var det icke heller med dessa hemliga och orimliga eftergifter, bland hvilka man räknade förbindelsen att återgifva den unga Ludvig XVII åt de chefer som i hans namnfattat svärdet, — koncessioner, hvilkas sanningsenlighet först kunnat intygas genom kejserligt vittnesbörd. De Vendeeska diplomaternas lättrogenhet i afseende på dessa politiska. osannolikheter skulle aldrig kunna fattas, om man ej visste att, medan de låtsade taga allt efter orden, de på samma gång genom sina hemliga anläggningar visade sig förstå att uppskatta allt efter dess rätta betydelse. Denna fred var, åtminstone i deras ögon som hade slutit den, endast en vapenr hvila, uti hvilken! båda partierna trott sig fiona en lika fördel, ehuru det väl låter sig-tänkas alt det åtminstone fanns några rojalistiska