Aftonbladet – 28 februari 1852, sida 3

SR TO ad vå TER NK ty i konungens person hade England då en rätt goc garanti för Danmarks vänskåp. tenke cd UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 19 Februsri 1852. För närvarande borde vi hafva någon liten känning af valfeber, ty det är den 29 i denna månad som vi äro kallade. att välja lagstiftande församlingen. Emellertid uppenbarar sig i Frankrike ingenting som: liknar sig: till agitation. I Paris sysselsätta de förestående valen så föga opinionen, att, med undantag af den balfofficiella Patrie, ingen tidning af någon betydenhet sysselsätter sig med dem, och detta emedan . . . det återstår dem endast en enda frihet, den att tiga, och de göra äfven bruk deraf. I provinserna har pressen något . mera fritt spel, emedan dess inflytande der är mera in-l. skränkt. Men på det hela taget är det under all oppositions, all. polemiks fullkomliga tystnad, som regeringen förbereder den blifvande lagstiftande församlingens sammansättning, som hon nämner sina kandidater, afvisar sina motståndare och bemödar sig att låta landet er-j fara huru angeläget det är att icke till lagstiftande församlingen skicka annat än fullkomligt hängifna bonapartister. Om regeringen icke har olägenhet af förklarade fiender, så har hon likväl sådan af ostyriga vänner. Som man lätt kan förstå har en massa af dessa anhängare eftersträfvat äran att sitta i lagstiftande församlingen. Hon har nödgats att bland dessa talrika aspiranter välja sina officiella kandidater, och att af politiska bevekelsegrunder vid detta val i afseende på en och annan uppoffra sin böjelse. Härifrån missnöje från flera håll; härifrån hotelser att uppträda såsom kandidater i hvadfall som helst; härifrån regeringens fruktan att se rösterna dela sig och motståndarne triumferal genom denna söndring. La Patrie antyder denna fara och skrupensar upp de egensinniga anspråk som framkalla den. Af det skenbara lugn som jag nyss antydt bör man icke sluta det de anti-bonapartistiska partierna ännu afhålla sig från valurnan. Den tystnad som omger valrörelsen. kunde låta förmoda detta, men i en sådan förmodan skulle ligga en illusion; Långt ifrån att lägga ned vapen, hafva de anti-bonapartistiska partierna i Paris; Lyon och andra. vigtiga städer ett ögonblick haft för afsigt att gemensamt göra en formlig opposition .genonw att till sina kandidater utse-just: de män; som blifvit af regeringen af den 2 December förföljda. ;Eftertanken synes dock hafva lugnat denna första uppbrusning; man har insett, att tidpunkten för en förklarad fiendtlighet ännu icke vorel kommen; att Louis Napoleon ännu stode allt för nära sin seger för att man skulle kunna med framgång öppet anfalla honom, och ätt ett sådant anfall icke skulle hafva annat resultat än att han derigenom skulle hålla sig på sin vakt, anbefalla en ännu större stränghet och måhända för en tid befästa sig ännu starkare. Partierna hafva följaktligen ansett lämpligare och försigtigare att dölja sina: fanor och på arenan framställa sina. kandidater under den enklare och mindre anstötliga karakteren af stora godsegare, vigtiga industriidkare, med ett ord, af sociala mnotabiliteter. Sådan synes planen vara i dag. Man får ej alltför mycket förvåna-sig om den i morgon skulle förändras, men detta synes föga sannolikt. Regeringen är långt ifrån att vara blind för denna taktik, men hon var nödsakad att för några orter foga, sig efter den och till sina kandidater antaga några af dessa notabiliteter af misstänkt politisk fysionomi. Det synes:af denna sakernas ställning, att man i de högre regionerna sysselsätter sig ganska lifligt med de förestående valen och deras resultat; man förutser der möjligheten af en föga tillgifven, måhända till och med en fiendtlig lagstiftande församling ; men man lugnar sig vid tanken på upplösningsrätten, hvarmed presidenten beväpnat sig och hvaraf han ej skulle underlåta att begagna sig i det befarade fallet, men man erkänner utan tvifvel för sig sjelf, att ett sådant medel skulle hafva en högst ofördelaktig moralisk och politisk verkan och att Frankrike till sluts kunde tröttna vid att se sina representativa församlingar så der aflägsnade den ena efter den andra. Om man får tro hvad ryktet: säger, så finnes i de högre: regionerna endast en man, som sätter sig öfver alla dessa farhågor; det är den som dervid är mest intresserad af alla, hr Louis Napoleon Bonaparte sjelf. Han drager icke ett enda. ögonblick:i tvifvelsmål landets fortfarande sympati för sitt namn och sin person, och tror att då han eger denna sympati det icke gifves något hinder, som han ej kan nedslå. Han framgår på sin bana med det mest orubbliga lugn, den fullIkomligaste förtröstan. : Hvad mig angår så tror jag emellertid, att för de den 29 Februari förestående valen allt är så arrangeradt att resultatet på det hela Iblir fördelaktigt för regeringen, men att, alla bemödanden oaktadt,hon ej skall kunna hin