Aftonbladet – 28 februari 1852, sida 2

derföre att ert utseende inger honom en sådan respekt .. . Huru sade han pu igen! Ert: högsinta . .. ja, ert utomordentligt högsinta utseende.n i Under detta samtal hade blommorna van: drat ur Andreas fina hvita händer i stiftfrökens gula, vissnade näfve. Francis körde sporrarne med en sådan kraft i sin stackars bästs sidor, att denne stegrade sig, kastade sig åt sidan och var nära att befria sig från sin börda, Hör, min lilla herre! Unge man l sade den gamla damen, huru kallar man dessa slags menniskor? Min. vän, löjtnant! Medborgare, min nådiga tante, svarade Andrea. T pil Herr medborgare! skrek stiftsfröken. Då hon sedan på nära håll -sågden unge officerens vackra drag, emedan Francis fann för godt att slutligen närma sig, utbrast hon: Mitt barn, säg mig hvem som lärt er at hysa aktning för fruntimrher? . Min mor, min frökenv, svarade Francis torrt. : : Väl taladt,; återtog stiftsfröken, jag vil derför gömma er bukett. Ni har tidigt råkat vilse på en sorglig väg, mitt-barn. Sorglig, nej, min fröker, sade ynglingen sroåleende, få kan den väl ej kallas, eftersom jag haft den lyckan att der möta er.o ,Det der låter sällsamt i er mun återtog fröken de Kergant. Men huru kan detkomma. sig att en ung man af god härkomst, som ni verkligen tycks vara, har kunnat egna sig åt dessa vilda bortkollrade menniskörs tjenst, åt dessa blodtörstiga lymlars ... Hvilka tillhöra nationalkonventet., afbröt henne Francis. pMin fru, jag tycker natur: