Aftonbladet – 28 februari 1852, sida 1

detta studium och öfverlemnade sig dessutom med -n sådan hängifvelse deråt, att fröken Pelven ej Kunde undgå att märka det, om hon öckå ej varit begåfvad med en.så utomordentligt liflig skarpsinnighet som den hon egde: Det är sällsynt att ett fruntimmer finner sig missnöjdt med sig sjelf derför att hon mörker sig vara föremål för en bildad ung mans uppmärksamhet, och det är lika sällsynt att hon fattar ovilja mot den man, som funnit henne värdig denna uppmärksamhet. Man kan tillägga, att om observatören: befinnes, af några politiska skäl; höra till-densunga damens fiender, så verkar den omständigheten blott så mycket mera till hans förmån och lånar något mera ljuft pikant deråt. Francis lediga hållning, hans skälmska utseende, det ungdomliga koketteri; med hvilket han böjde sina små mustacher och satte hatten. på sned på sitt lockiga hufvud, gaf honom en verklig likhet med en på en gång okonstlad; djerf och ölsklig page. Fröken Andrea hade således inga skäl att öfver måttan formalisera sig öfver hvad söm inträffat. Endast, lik alla unga flickor, hvilka mörka sig vara observerade med en särdeles noggrannhet, syntes Hon ömsom mera stilla och tyst än vanligt, ömsom alldeles motsatsen, liksom besatt af en pratsjuk orolighetsanda, som gaf åt hela hennes väsende en orimlig rörlighet, Francis, hvilken redan trodde sig kär sedan sekler, tyckte att han skulle kunna anses som en narr, of han ej förklarade sig: utan uppskof och på ett afgörande sätt. Han gaf hastigt sin häst sporrarne och red af och an förbi