Aftonbladet – 28 februari 1852, sida 1

. Panasch var just bland alla ord i hans modersmål. det, som i detta ögonblick mest misshagade, :Hervås örops... oc Panasch! upprepade han machinmessigt och nästan -hviskande. -Panasch! sade Andrea och hoppade till på sadeln... : Har du sofvit godt i natt? frågade Herve, sInte illa, medborgare, om jag inte skulle haft en panasch, det vill säga en dröm, om alla färger, eller så der litet spräcklig. nNå, hvilken-färg blef den du trampade under fötterna, lilla syster? Och å prabps om panasch, hvar har du gjort af..din? ; Huru?. Skulle. jag ej ha den? Aha! Det var sannt, jag höll ju alldeles på att glömma att den flög sin kos med vinden i natt. Och.det tycks som vinden ej varit skönsammare mot din vän? : Ahal,. utropade den unga flickan; ändtligen kom ni då på: träden. Nej, vinden här endast bortfört en;, men hvilken? Det är just det, medborgare, som jag lofvat att.ej säga er, ty om jag sade er det, så skulle ni blifva för mycket lycklig, och. derföre så säger jag det icke alls.. Då. Andrea utsagt dessa ord lät hon sin häst göra. en volt, och hon återvände derpå i smått galopp till sina följeslagerskor. Under det Hervå. förglömde det sorgliga i sin obehagliga; belägonhet,. under mera sälla betraktelser, studera löjtnant Francis förstulet, med. en illa cold förtjusning, sin väns systers älskliga drag och rörelser. Den unge gossen. tycktes finna ett särdeles intresse i