Aftonbladet – 28 februari 1852, sida 1

vändenw-Herv sind-tankar: åt. ettmindre tyngaiide föremål, menej derföre. mindre grannlaga, det vill säga -denchvita plynden, söra kom flygande ! från fröken de Kergants förister, och hvars egentliga betydelse var svår :att utgrunda; Och dessutom; var det väl Bellaks plym? En hastig blick: öfvertygade den unge krigaren att den sköra flickans hatt ej längre pryddesaf sin panasch: Detta tycktes äfgörande; men i detsammar trodde han sig med ledsnad märka, att Andrdas hattlikaledes förlorat sin vajande prydnady och denna omständighet förändrade betydligt saken. Andröa, sömvar på sit vakt hela morgonen all ifrån afresarr, undgick ej att märka sin brors forskande blickar. Hon gåf genäst sin häst en pisksläng! och var shartsvidsbrödrens sida. Nå, mia kära Flervåv, sade hon, hvad sä ger du väl om dem Beirliga morgonen? Men ni hat em särdeles hått; herr officer! Vid ordet hatt kände Hervå, som ej trödde met än jemnt Och nätt sin lila syster, sin förvirring ökas, och ham började hvissla un: derdet han tuktade upp sin häst litet för at slippa svara; men Alidrea var ej: den som lä afspisa sig så lätt: ; å Hetrofficern, återtog hon, ni har en be. synnerlig hått; Jay en verkligen alltför besynnerlig hatt.. : 3Ock hvad finner dir väl för besynnerligt . den? sade slötligenHervj då Han-märkte att. han ej längre kunde undvikaratt svara... FÅh jo, jag tycker att dentser-så platt ut, den der Hatten. Hvarföre sätter du inte di en panageh?e : top FORA ae x